Efter genombrottet med Röda Rummet 1879, där Strindberg hade givit en satirisk och humoristisk bild av det samtida Stockholm, fördjupade han sig i kulturhistoriska studier vilka bland annat resulterade i
Gamla Stockholm, som utgavs i häften 1880–82 samt i bokform 1882. Försäljningsframgången blev omedelbar och verket räknas idag som en klassiker inom stockholmiana. Strindberg lade upp planen till
Gamla Stockholm men skrev sedan boken tillsammans med journalisten Claes Lundin. Denna del av Samlade Verk innehåller de kapitel som Strindberg själv författade.
I
Gamla Stockholm anlägger Strindberg ett brett folkligt perspektiv. Han beskriver hur livet i Stockholm levdes både i äldre och nyare tid. I det berömda inledningskapitlet skildras en promenad genom 1730-talets Stockholm, vilken läsaren kan följa på Tillæus’ klassiska Stockholmskarta som återges i utsnitt i kommentaren. Tonvikten i
Gamla Stockholm ligger emellertid på stockholmslivet vid mitten av 1800-talet, som Strindberg själv kunde minnas från sin barndom, hur högtiderna firades i familjerna och hur man levde på gator och torg. Mycket utrymme i det rikt illustrerade verket ägnas åt barnens liv, lekar och ramsor samt deras nöjen, som exempelvis kasperteatern på Djurgårdsslätten. Strindberg intresserar sig också för gatumusikanter, slangspråk, sägner och skrock samt flora och fauna i innerstaden.
I kommentaren till denna volym, där verkets tillkomst och mottagande för första gången tecknas i större skala, presenteras ett rikt bildmaterial med bland annat Strindbergs förarbeten.