Man lever livet framlänges men förstår det baklänges. Det är väl kontentan av HISTORIA. Naturligtvis kan man instämma med
Rousseau om att historien är en serie lögner där var och en måste avgöra vad som ligger närmast sanningen.
Människans historia är lång och omfattande, här nöjer jag mig med att berätta lite om Västerås tidiga historia.
Västerås slott började byggas under 1200-talet. Första gången slottet omnämns i krönikor och årsböcker är dock 1396.
I dag finns förutom lands-hövdingeresidens också Västmanlands Länsmuseum innanför slottets murar.
Brakteat av silver i valören 1 penning (ca 0,3 gram), daterat ca 1190–1210, tillskrivet omväxlande Västra och Östra Aros. Man kan läsa ordet AROS.
Brakteat: medeltida mynt av tunt metallbleck, präglat så att bilden är upphöjd på ena sidan och nedsänkt på den andra.
Runsten från Anundshög i Västerås.
Skriften lyder: "Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds bror. Vred högg runorna".
Sigillavtryck från Västerås stifts domkapitel 1288: Jungfru Maria med barnet, vid sidan änglar med rökelsekar.
Erik XIV satt i fängelse på Västerås slott.
Västerås tidiga historia
Västerås kan räkna sin historia tillbaka till slutet av vikingatiden (793–1050), 1000-talet. Redan under vikingatiden var här flottbas och ändpunkt för landtrafik från Bergslagen.
Västerås biskopslängd går också tillbaka till 1000-talet (över flera "äventyrliga" mellanled).
Västerås domkyrka uppfördes under 1200-talets första hälft. Västerås (Westra Aros) har varit stiftscentrum sedan 1164, här fanns dominikanerkloster sedan 1244 och här fanns också domskola, d.v.s. katedralskola, som hade till uppgift att utbilda präster. Domskolan hade fyra klasser och avslutades med ett tvåårigt prästseminarium.
Först under senare delen av 1300-talet omtalas Västerås i notiser av rikshistorisk vikt.
En berättelse nedskriven i Visby franciskanerkloster låter berätta att Magnus Eriksson under sin sista, olyckliga, strid med mecklenburgarna år 1365 ska ha haft en stödjepunkt i Västerås stad.
Anteckningar i klosterannaler ger också vid handen att staden bränts ner i 1300-talets sista och oroliga tid av de sjörövare, som brukar kallas vitalianer.
Västerås hade tidigt ett fördelaktigt läge i korsningspunkten av Eriksgatan och de trafikleder, som på Mälaren och Badelunda- åsen ledde till Bergslagen.
Runstenar samt fynd av arabiska och bysantinska mynt i Dingtuna socken vittnar om att orten redan under vikingatiden hade vidsträckta handelsförbindelser i såväl väster- som österled.
Från mitten av 1100-talet torde Västerås ha varit en stad i samma mening som Sigtuna och Skövde. När Sigtuna förstördes 1187 lär Västerås ha övertagit dess roll som den ledande handelsplatsen i Mälaren.
Stadens biskopslängd i äldre tid rymmer flera lysande kyrkoadministratörer och kultur-personligheter. Här kan nämnas biskop Karl, som strax efter mitten på 1200-talet av påven fick i uppdrag att ombesörja överflyttningen av ärkesätet från Gamla till Nya Uppsala.
Dominikanerbrodern Israel Erlandsson, som var biskop i Västerås 1309–28. Han tillhörde en förnäm släktkrets, som gjort sig kända för sina kulturella och religiösa intressen. Det var Israel Erlandsson som sammanskrev och redigerade Erikslegenden.
Västerås medeltida betydelse härrör främst av bergsbruket, som utvecklades årtiondena före och efter 1300. Västerås blev då den naturliga utskeppningsorten för järnet från Norberg och kopparn från Kopparberget.
Trots en svår eldsvåda 1372 utvecklades Västerås under senmedeltiden till en av Sveriges viktigaste städer. En kunglig borg anlades och ur den växte sedermera Västerås slott. Slottet blev säte för Jösse Eriksson och andra unionskonungars fogdar.
I början av sitt befrielsekrig erövrade Gustav Vasa staden (1521) varvid staden brändes av danskarna.
Gustav Vasa
1527 hölls i dominikanklostret den viktiga reformationsriksdagen, vars följder blev ödesdigra för Västerås. Övergång från den katolska till den lutherska läran beslutades. Den infördes steg för steg, och definitivt vid Uppsala möte 1593.
De kyrkliga egendomarna drogs in, klostret övergavs och raserades. Kyrkorna S:t Ilian och S:t Nikolaus lämnades utan vård.
1572 hade staden cirka ettusen innevånare.1587 ödelades stora delar av staden i en eldsvåda.
Vid eldsvådan som 1587 ödelade staden var innevånarantalet omkring 1000 personer, som försörjde sig på jordbruk.
Västerås fick ett nytt uppsving under 1600-talet. 1620 fick staden nya privilegier av Gustav II Adolf. Därmed tilltog järn- och koppar-exporten åter.
Men främst blev Västerås nu ett kulturellt centrum under biskop Johannes Rudbeckius (1618–46) kraftfulla ledning. Han grundade bl.a. Sveriges första gymnasium (1623) och flickskola, ett prästseminarium, ett boktryckeri och Sveriges första botaniska trädgård.
Johannes Rudbeckius, 1581–1646, biskop i Västerås.