Strindberg skrev de två avslutande delarna av sin stora självbiografi i Schweiz 1886. I Röda rummet utkom redan året därpå men Författaren låg länge otryckt och utkom först 1909, bara några år före diktarens död.
I del 3, I Röda rummet, skildrar Strindberg sina växlingsrika ungdomsår 1872–75; det banbrytande dramat Mäster Olof tillkom men refuserades av teatrarna, och författaren fick nödtorftigt livnära sig som journalist, innan han i slutet av 1874 blev amanuens vid Kungliga biblioteket. En höjdpunkt i denna del är skildringen av konstnärsbohemen som samlas i Röda rummet på Berns.
Sista delen, Författaren, skulle med Strindbergs egna ord, »vara mina arbetens uppkomsthistoria, egen kritik över desamma och meningen med dem». Här dokumenteras den idéutveckling som avtecknar sig i den överväldigande rika produktionen från genombrottet med romanen Röda rummet 1879 till bokslutet med Tjänstekvinnans son.
I volymen publiceras för första gången ett ungdomsarbete av Strindberg, En tvivlares anteckningar, som han planerat att infoga i I Röda rummet. Den omfattande kommentaren innehållar bl.a. identifieringar av en rad icke namngivna personer som skymtar förbi under handlingens gång i självbiografin.