Jag satte mig vid bordet och väntade på att det skulle bli midnatt. Och det blev midnatt men patrullen var försenad. Tre timmar måste jag vänta. Det var knappt att jag stod ut. Så var de där. Min mor höll fram rocken med sammetslinningen till mig, jag kröp in i den. Hon grät. Jag tog på mig de gröna vantarna. Ute i farstun, precis där gasmätaren sitter, sade min mormor: JAG VET ATT DU KOMMER TILLBAKA.
    Denna mening bevarade jag inte avsiktligt i mitt huvud. Jag tog med den till lägret utan att veta om det. Jag hade ingen aning om att den följde med mig. Men en sådan mening lever sitt eget liv. Den arbetade inom mig mer än alla de böcker som jag tagit med mig. JAG VET ATT DU KOMMER TILLBAKA. Den blev medbrottsling till hjärtskyffeln och motståndare till hungerängeln. Eftersom jag har kommit tillbaka kan jag säga det. En sådan mening håller en vid liv.
    Rumänien mot slutet av andra världskriget. Landets tyskspråkiga minoritet lever i skräck. "Klockan var tre på natten till den 15 januari 1945 när patrullen kom och hämtade mig. Kylan tilltog, det var -15 grader." Så börjar den unge huvudpersonen i Andningsgunga sin berättelse. Fem år som han inte vet någonting om ligger framför honom. Fem år från vilka han kommer att återvända som en annan människa.
    Herta Müllers Andningsgunga är en tilldragelse. I en överväldigande, poetisk roman berättar hon om en ung man från Transsylvanien och hans öde i ryskt fångläger. Efter Röda arméns inmarsch i Rumänien 1944 deporterades alla arbetsföra män och kvinnor i landets tyskspråkiga minoritet till arbetsläger i Sovjetunionen. Också Herta Müllers mor tillbringade fem år i läger, men det var en erfarenhet som hon efteråt vägrade att tala om med sin dotter.
    När Herta Müller senare i livet mötte poeten Oskar Pastior, liksom hon tysk-rumänsk författare i exil, föddes tanken att de tillsammans skulle kunna berätta om denna närmast okända period i hemlandets historia. Pastior hade själv vistats i ett av Gulaglägren i Ukraina. 2004 reste han och Herta Müller dit för att samtala, minnas och samla vittnesmål från andra överlevande. När Pastior oväntat avled ett par år senare stod Herta Müller ensam kvar med sina anteckningar. Så småningom bestämde hon sig för att trots allt skriva lägerfångarnas glömda historia.
    Genom en ungs mans individuella historia lyckas Herta Müller i oförglömliga bilder synliggöra ett hittills nästan okänt kapitel ur Europas förflutna.
    2009, tjugo år efter murens fall, tilldelas den tysk-rumänska författaren Herta Müller Nobelpriset i litteratur, för att hon "med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap."

---

Herta Müller är en av våra viktigaste nutida romanförfattare och essäister. Hennes verk skildrar den mänskliga ödeläggelsen i den rumänska diktaturen och den politiska landsflyktens rotlöshet.
    Läs mer om Herta Müller här.

Ett brutalt kidnappningsdrama raserar familjeidyllen
    I ett av Glasgows lugna förortsområden får en familj sin söndagsmiddag förstörd när en gammal skåpbil tvärbromsar utanför på gatan och tre okända män tränger sig in i huset. Under pistolhot kräver de en miljon pund. Tumult utbryter, ett skott avlossas och tonårsdottern skadas. Männen kidnappar en av familjens äldre medlemmar och försvinner ut i natten.
    Den kvinnliga polisen Alex Morrow sätts på fallet. Vilka är männen? Varför tror de att familjen har så mycket pengar i huset? Och varför tiger familjen som muren?
    Denise Mina visar ännu en gång prov på sin sällsynta begåvning med lysande pricksäkra miljö och personbeskrivningar och en intrig som är både andlöst spännande och sorglig.

---

Denise Mina föddes 1966 i Glasgow, där hon fortfarande bor med man och två söner. Tidigare har hon arbetat inom mentalvården, studerat juridik, och undervisat i kriminologi på universitet. Förutom kriminalromaner har hon skrivit komedier för skotska BBC samt ett par humoristiska guideböcker. Dessutom har Denise skrivit manus till den tecknade vuxenserien Hellblazer. Mest känd är hon för den så kallade Garnethilltrilogin, vars första del Död i Garnethill belönades med John Creasey Award för bästa debutroman i kriminalgenren 1998.

En välsignelse är en berättelse om de svartas första tid i Amerika - slutet av 1600-talet då slaveriet ännu inte var legaliserat och satt i system. En gripande roman om en mor som lämnar ifrån sig sin dotter för att rädda henne och en dotter som aldrig kan förstå varför modern offrade henne.
    Flickan Florens tas som delbetalning av handelsmannen Jacob Vaark trots att han egentligen avskyr handeln med människor. I hans hem växer hon upp och blir bemött med vänskap, men efter skilsmässan från modern är hennes längtan efter kärlek som ett svart hål inom henne. Vid sexton års ålder möter hon passionen i form av en ung vacker smed. Men Jacob dör och allt förändras. I djupaste förtvivlan börjar hon rista in sin sorgesång på väggarna i huset.
    En välsignelse kan ses som ett förspel till Toni Morrisons storartade roman Älskade, som utspelas tvåhundra år senare.

---

Toni Morrison föddes 1931 som Chloe Anthony Wofford i Ohio, som det andra av fyra barn i en arbetarfamilj. Hon var tidigt litterärt intresserad och genomförde studier vid Howard- och Cornelluniversiteten. Morrison har genom åren haft en gedigen karriär som lärare vid universiteten Texas Southern, Howard och Yale och som professor vid Princeton University. Hon har även varit verksam som förlagsredaktör vid Random House, kritiker och flitig föreläsare med afroamerikansk litteratur som specialitet.
    Morrison debuterade 1970 som romanförfattare och vann snart gehör hos såväl kritiker som en bredare publik för sin episka kraft, träffsäkra dialog, sina poetiskt laddade och nyansrika skildringar av det svarta USA. Sedan 1981 är hon medlem i American Academy of Arts and Letters och har tilldelats en rad litterära utmärkelser, bland annat Pulitzerpriset 1988 och Nobelpriset i litteratur 1993.

Följer i traditionen av stora romaner eller episka sagor som Anna Karenina, Doktor Zjivago eller Sophies val – en bred och livligt berättad roman om revolution, passion och svek – och en kvinna vars stora hemlighet ligger förborgad i ett halvsekel.
Berättelsen börjar i St. Petersburg vintern 1916 – Tsar-Ryssland står vid randen av revolutionen. Vid Smolnys Läroverk för ädla unga damer går Sasjenka, just fyllda 18 år, på väg genom skolans grindar för att fira jullov då hon grips av tsarens polis och förs bort för att förhöras. Det visar sig att hon trots sin bakgrund - en stormrik judisk bankirfamilj – bedrivit samröre med de kretsar som vill störta tsarväldet. Hon går under namnet "Kamrat Snowfox" och samma natt som hennes mor festar och förlustar sig med Rasputin fryser hon i en illaluktande cell. äntligen ser hon det "verkliga" Ryssland. Hennes far, baron Zeitlin, försöker alltmer desperat köpslå henne ut ur fängelset och frampå förmiddagen följande dag släpps hon efter ett förhör. Detta blir början på hennes karriär som revolutionär på allvar, hon kommer att tillhöra revolutionens frontfigurer och hon blir så småningom Lenins sekreterare. 20 år senare, strax före andra världskrigets utbrott, är hon gift med en man vars stjärna står högt inom partiet. Men en passionerad kärlekshistoria får allt att kastas över ända – och under Stalinregimens hårdaste interna utrensningar i partitoppen faller skuggan snart över Sasjenka och hennes make. Sasjenka ställs då inför ett fruktansvärt val; att tvingas offra sig själv för att om möjligt rädda det hon håller kärast, sina två barn.
Historien tar emellertid inte slut där. Femtio år senare får en ung kvinnlig historieforskare i uppdrag att genomsöka Stalins arkiv för att ta reda på vad som egentligen hände uppdragsgivarens familj under de mörka åren vid 1930-talets slut. Resultatet av hennes efterforskningar hade ingen kunnat drömma om.

---

Simon Sebag Montefior, född i London 1965, är historiker och journalist. Han tillbringade större delen av 1990-talet med att resa runt och rapportera från det forna Sovjet samt gräva i de nyöppnade arkiven. I Sverige nådde han fantastiska framgångar både försäljningsmässigt, och hos en enad kritikerkår, med sin bok om Stalin – den röde tsaren och hans hov.

Alice är en försynt och väluppfostrad flicka från en småstad i Wisconsin. En tragisk olyckshändelse när hon är sjutton år skakar hennes idylliska värld och kommer att för alltid prägla hennes livsinställning. När hon tio år senare möter den sorglöse, charmige och festglade Charlie Blackwell faller hon till sin egen stora förvåning för honom. Charlie är den förmögne sonen i en stor och välkänd republikansk släkt, själv är Alice en engagerad skolbibliotekarie och en övertygad demokrat, nöjd med sitt stillsamma liv. De gifter sig och hon försöker att vänja sig vid den Blackwellska klanens ambitioner och självtillräcklighet, men känner sig främmande för de märkliga traditioner som utspelas på deras exklusiva sommarresidens och country club. När Charlie så småningom blir president hamnar Alice i en situation hon aldrig ens drömt om, i en ställning med makt och inflytande, privilegier och skyldigheter. Och när Charlies kontroversiella andra omgång i Vita huset tar sin början tvingas Alice till sist ta itu med motsättningarna i sin tillvaro. Hur kan hon älska sin man trots att hon i grunden ogillar det han står för? Vad ska hon göra när hennes privata jag nu hamnat i direkt konflikt med rollen som Amerikas första dam?
Med sin drastiska humor och sin känsla för detaljer fångar Curtis Sittenfeld på kornet den amerikanska överklassen.
Presidentens hustru är, liksom författarens tidigare romaner, en berättelse om klass, förmögenhet och ras, men främst är det en kärlekshistoria. Romanen bygger delvis på presidenthustrun Laura Bushs liv, vilket gjort den mycket kontroversiell och omdiskuterad i hemlandet USA.

---

Curtis Sittenfeld föddes 1975 i Cincinnati, USA, som andra barnet av fyra. Hennes pappa arbetar med värdepappershandel och hennes mamma undervisar på den privatskolan där Curtis och hennes syskon gick. Som tonåring flyttade Curtis på egen begäran till en exklusiv skola utanför Boston, Groton. Många hävdar att det är härifrån hon har hämtat mycket av inspirationen till I en klass för sig som utspelar sig i en liknande internatskola. Själv säger hon att hon knappast skulle vilja vara så självutlämnade som att säga att romanen är självbiografisk. Hon menar att var och en får helt enkelt tro vad de vill om bokens verklighetsförankring. Däremot påpekar hon att "En av orsakerna till att berättelsen uppfattas som sann beror troligen på att jag inte låter allt ordna sig för Lee som det brukar i romaner. Jag antar att jag är en elak författare".

I en diktatur vet man aldrig vem som är angivaren. Det kan vara någon man inte känner, eller någon nära vän. Men man vet inte säkert.
I Ceausescus diktatur i Rumänien hade säkerhetspolisen alltid en anledning att kalla till förhör. ändlösa förnedrande förhör som gjorde att man den dagen helst inte ville träffa sig själv. Inte någon annan heller, för den delan. Så människorna försöker gömma sig i Den omöjliga kärleken, eller i Fyllan, eller i Drömmen om friheten i utlandet eller i Galenskapen.
Herta Müllers Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv handlar om förtryckets mekanismer, hur ondskan kryper under skinnet och förgiftar varje människa.

---

Herta Müller är en av våra viktigaste nutida romanförfattare och essäister. Hennes verk skildrar den mänskliga ödeläggelsen i den rumänska diktaturen och den politiska landsflyktens rotlöshet.
    Hon föddes i augusti 1953 i den tysktalande byn Nitzkydorf, i Banatdistriktet i Rumänien. Hon lämnade sin by för att studera tysk och rumänsk litteratur på Timisoara universitetet. Där blev hon en del av "Aktionsgruppe Banat", en grupp med idealistiska rumänsk-tyska skribenter som strävade efter uttrycksfrihet under Ceausescudiktaturen. När hon avslutat sina studier anställdes hon som översättare på en fabrik som tillverkade maskiner, men hon avskedades då hon vägrade att samarbeta med säkerhetspolisen. Under den här tiden skrev hon noveller som nu utgör samlingen Flackland, men hon hade problem med att tillfredsställa censorerna, och verket publicerades inte förrän 1982, och då i en radikalt modifierad form.
    Två år efter Flackland kom Drückender Tango. I dessa två verk beskriver Müller hyckleriet i byn och det hänsynslösa förtryck av nonkonformister som pågick där. Hon skildrar den tyska minoritetens nitiska fascistmentalitet, dess intolerans och korruption. Inte oväntat kritiserades hon hårt för att förstöra den rådande idylliska bilden av tyskt lantliv i Rumänien. Müller arbetade som lärare när den ocensurerade versionen av Flackland smugglades till väst och publicerades av Rotbuch förlag. Den mottogs omedelbart med kritikers hyllningar.
    Nobelpristagare 2009.

"Det finns två slags människor som skriver dagbok. De som gör det av ett inre tvång, och de som gör det för att de har en förhoppning om att bli berömda. Ibland tillhör jag de förstanämnda, ibland de senare."
Ruth Maier föddes i Wien 1920 och dog i gaskammaren i Auschwitz 1 december 1942. Mellan 1939 och 1942 bodde hon i Oslo. 1940 träffar hon Gunvor Hofmo, en av Norges unga moderna lyriker. De får ett par års vänskap och samlevnad, och när Ruth allt mer sjunker ned i depression, är det vänskapen med Gunvor som håller henne vid liv.
"När Gunvor inte finns här är det något som saknas inom mig. Först när hon dyker upp, någonstans på avstånd, och är inom synhåll för mig, kan jag lättat sucka: Där är hon."
Berättelsen utspelar sig mot en bakgrund av förföljelser och krig, men det är inte en bok om nazismen eller om deportationerna, utan om ett kort men fullödigt liv. Det är en stor förlust att denna unga, oerhört begåvade människas liv tog slut så tidigt. Ruth Maier hade mycket troligt blivit författare om hon hade fått leva. Genom Jan Erik Volds försorg får eftervärlden nu ändå läsa denna mycket litterära dagbok. Detta är den dröm hon vårdade så ömt - Ruth Maier har till slut blivit författare.
Ruths liv och dagböcker får ett abrupt slut. Den 26 november 1942 skickar Tyskland fartyget Donau för att hämta cirka 500 norska judar och föra dem till koncentrationsläger. Av dessa dödades 346 direkt vid ankomsten till Auschwitz. De sista orden innan vi förlorar henne ur sikte är det brev hon på fartyget skriver till Gunvor Hofmo:
"Jag tror det är lika bra att det har kommit till detta. Varför ska inte vi lida när det finns så mycket lidande? Bekymra dig inte om mig. Jag kanske inte ville byta med dig."

---

Jan Erik Vold är en av Norges mest framstående poet och litteraturforskare. När han gick igenom Gunvor Hofmos kvarlåtenskap hittade han av en slump Ruth Maiers dagböcker.