Sångboken
av Umberto Saba
Umberto Saba var född i utkanten av det italienska språkområdet, hans motivvärld var det folkliv han omgavs av i hemstaden Trieste, av myllret och slamret i en hektisk inskeppningshamn vid det övre Adriatiska havet, och av de enkla människor som på olika nivåer betjänade denna fraktfart. Sådan vardaglighet var hans livsluft, han skrev till stor del om den.
Umberto Saba är folklivets poet i den italienska litteraturen, det fjärde hjulet under den berömda vagn av modernism som också innehöll Giuseppe Ungaretti, Eugenio Montale och Salvatore Quasimodo. Av dessa fick två nobelpriset, två fick det inte, och goda skäl kan anföras för att de två som blev utan, är de bästa. Saba har också fått vänta längst på en mer utförlig presentation på svenska, föreliggande volym är den första. Av den nämnda kvartetten är Saba äldst, född 1883, han levde till 1957 och var sålunda sjuttiofyra år vid sin död.
Denna volym är det första fylliga urvalet på svenska av Umberto Sabas verk som han i Francesco Petrarcas efterföljd kallade för Sångboken (Il Canzoniere).
Umberto Saba (9 mars 1883 - 26 augusti 1957) var en italiensk poeter och romanförfattare, född Umberto Poli i den kosmopolitiska Medelhavshamnen Trieste när den var den fjärde största staden i det östro-ungerska riket. Poli antog noma de plume "Saba" 1910, och hans namn ändrades officiellt till Umberto Saba 1928. Från 1919 var han innehavare av en antikvarisk bokhandel i Trieste. Han led av depression allt sitt vuxna liv.