»En ny högre utvecklingsform av skönlitteratur» kallade Strindberg de psykologiska skisser och berättelser som han skrev 1887 och gav det gemensamma namnet Vivisektioner. Beteckningen motiveras av att det i flera fall rör sig om närgångna porträtt efter levande modell. I Samlade Verk återges nu för första gången två av vivisektionerna, Hallucinationer och Själamord, med Strindbergs egen text enligt de bevarade manuskripten; även den långa berättelsen Genvägar framträder här i en grundligt reviderad version.
    Blomstermålningar och djurstycken tillkom i Danmark hösten 1888 och mottogs – i motsats till det något tidigare fullbordade dramat Fröken Julie – med nästan odelat beröm av den samtida kritiken. Sentida läsare kan bara instämma: Strindberg visar här sitt mästerskap också i det lilla formatet, i en prosa fylld av doft, färger och behag.
    Med Skildringar av naturen träder Strindberg i sin beundrade mästare Linnés fotspår. Dessa verk uppfattades då de publicerades vid mitten av 1890-talet som en nationell manifestation och en parallell till det samtida friluftsmåleriet.
    Berättelsen Silverträsket, tryckt 1898, har påtagligt självbiografiska inslag och speglar i sin ångestladdade upplevelse av isolering och förtvivlad saknad efter barnen samma livsstämning som romanen I havsbandet från 1890.

---

Fadren, Fröken Julie och Fordringsägare hör samtliga till de dramer som har gett Strindberg en rangplats inom världsdramatiken. De spelas ständigt på nytt i skilda länder och olika medier. I alla tre är relationen kvinna-man huvudtemat.
    Fadren, »ett plötsligt dödsskri i en mörk höstnatt», som en kritiker skrev, gestaltar en skoningslös maktkamp mellan man och hustru om deras barns uppfostran. Samtidigt speglar dramat brytningen mellan en framväxande kvinnorörelse med krav på jämlikhet och en djupt förankrad konservativ syn på mansrollen.
    Fröken Julie är Strindbergs såväl nationellt som internationellt mest spelade drama. Konflikten mellan sexuell attraktion och själsligt främlingskap är skildrad med en inlevelse och allmängiltighet som höjer dramat över det tids- och miljöbundna. Det är dock först i denna utgåva som skådespelet framträder exakt så som Strindberg skrev det. Med hjälp av infrarödomvandlare och stereomikroskop har det lyckats att avlägsna alla de censurerande och korrigerande ingrepp som förläggaren gjorde i manuskriptet i samband med förstaupplagan 1888.
    Fordringsägare är ett triangeldrama om två män och en kvinna i en kulturmiljö, där primitiva lidelser spränger genom ytskiktet av konventionell tolerans och frigjordhet.

---

Berättelserna i Skärkarlsliv skrev Strindberg 1888 för att »förfriska» sig under en bekymmersam och svår tid. Innehållet växlar från humoristiska folklivsbilder till mörka brottmålshistorier och boken inleds med en beskrivning av Stockholms skärgård som väckte stark beundran.
    Vidare ingår den långa berättelsen om den romantiske klockaren på Rånö som av en eminent Strindbergskännare kallats »en av Strindbergs mest fascinerande skapelser, i sitt format hans främsta episka verk». Den är en sällsam förening av komiska intermezzon, musikalisk fantasi och mänskligt allvar. Den imponerande skildringen av orgeln i Jakobs kyrka har blivit klassisk.

---

Bland franska bönder är den främsta manifestationen av Strindbergs programmatiska intresse på 1880-talet för bönderna i Sverige och andra länder. Skildringarna i boken från Gréz-sur-Loing – där Strindberg bodde under ett par längre perioder – och från en rundresa på den franska landsbygden hösten 1886 utgör ett klassiskt reportage som präglas av författarens träffsäkra iakttagelser och målande stil.
    Texten som Strindberg först lät publicera i tidningar utkom i bokform 1889. Föreliggande upplaga är den första som i sin helhet bygger på originalmanuskriptet. Strindbergs resa i Frankrike hösten 1886 presenteras utförligt med hjälp av hans bevarade anteckningsböcker.

---

Kyrkomannen Olaus Magnus (1490–1557) användes av Gustav Vasa för diplomatiska uppdrag. Han var motståndare till reformationen och landsförvisades på livstid 1527. Under landsflykten greps han av hemlängtan, blev patriotisk, och skrev böcker om nordbornas traditioner, som han själv illustrerade.
    År 1539 kom Carta marina, en för sin tid märkligt modern karta över de nordiska länderna. År 1555 utkom Historia om de nordiska folken, en unik skildring av hur människorna levde i Norden under 1500-talet. Motiven växlar både geografiskt och socialt: alltifrån en fiskaffär i Stockholm, djurens märkliga vanor, krigföring, till midsommarfirande. Allt är gjort med glimten i ögat och innehåller en del förtäckta angrepp på lutheranerna.
    Historia om de nordiska folken har kommit ut i flera upplagor och översatts till olika språk. Under hundra års tid utgjorde verket grunden för Europas kunskap om Sverige och svenskarna.
    I Olaus Magnus bilder har Jan-Öjvind Swahn valt ut runt hundra bilder och hans underhållande och informativa kommentarer gör boken till en mustig skildring av 1500-talets folkliv.

---

Jan Öjvind Swahn har varit docent i etnologi i Lund och folkloristik vid Åbo Akademi samt chefsbibliotekarie på Nordiska Museet.
    Han fick professors namn i Finland 1982. För den större allmänheten är han känd för sitt stora vetande i tv-program som "Fråga Lund" och "Kvitt eller dubbelt".

»Chinesiskan är för mig blifven som kråkan, nyttig till mången god ting! Få se om det inte var den jag var född till!» skrev Strindberg i ett brev hösten 1878. Då hade han från och med det föregående året, i samband med ett katalogiseringsuppdrag på Kungliga biblioteket, börjat studera kinesiska och snart blivit självutnämnd expert på språket, landet samt svenska relationer med Kina och de »tartariska länderna». Han författade artiklar och uppsatser i ämnet – även en avhandling på franska som lästes upp i Académie des Inscriptions et Belles-Lettres i Paris –, efter hand med allt större fokus på »De Svenska Fångarnes öden efter Slaget vid Pultava» och deras lärda bedrifter.
    I Kulturhistoriska Studier (1881) samlade Strindberg sina »asiatiska» studier jämte konst- och teaterkritik samt några kulturhistoriska uppsatser från det gångna decenniet.
    Denna volym av Samlade Verk innehåller Strindbergs antologi samt ett antal andra kulturhistoriska studier från samma period, bl.a. den franska avhandlingen »Notice sur les Relations de la Suède avec la Chine et les pays Tartares» etc. och en livfull skildring av författarens äventyr i svenska arkiv, »På vandring efter spåren till en svensk kulturhistoria». Vidare återges i bild Strindbergs kinesiska skrift Hao yüeh wu ('Den fina månen tjuter'), tryckt i ett exemplar 1877.
    Volymen innehåller en omfattande kommentar som utreder texternas många gånger komplicerade tillkomsthistoria och sätter in dem i deras tidshistoriska sammanhang.

---

I januari 1895 förklarade Strindberg för de reportrar som besökte honom på Saint-Louis-sjukhuset i Paris, där han vårdades för psoriasis på händerna, att han hade »återvänt till vetenskapen» och att han nu skulle ägna sig »helt åt den». Några år framåt sysslade Strindberg också – samtidigt som han genomgick sin berömda s.k. Infernokris – nästan uteslutande med naturvetenskap och alkemi. Hans uttalade målsättning var att revolutionera vetenskapen och att göra guld. Först i december 1898, när han återupptagit sitt skönlitterära författarskap med Inferno, Legender och Till Damaskus, deklarerade Strindberg att han lämnade »kemien» och »ockultismen» – »jag får inte mera syssla med magien – min religion förbjuder mig», förklarade han för en alkemist-kollega.
    Denna volym, del 36 i Samlade Verk, innehåller samtliga broschyrer och artiklar i naturvetenskap och alkemi som Strindberg författade och publicerade mellan dessa två uttalanden 1895 och 1898 (samt ett par besläktade artiklar som tillkommit något senare). Volymen samspelar med del 35 i Samlade Verk som skall innehålla de tre böcker Strindberg publicerade inom naturvetenskapen under 1890-talet (Antibarbarus, Sylva Sylvarum och Jardin des Plantes).
    I volymen ingår förutom broschyrer och separattryck som Typer och Prototyper, Guldets syntes och Nutidens Guldmakeri även tidnings- och tidskriftsartiklar publicerade i bl.a. Le Temps, Le Figaro, La Science française, L'Initiation och L'Hyperchimie.
    Volymen är försedd med en innehållsrik kommentar och med översättningar av flertalet av de franska texterna. Strindbergs s.k. celestografier återges i färg längst bak.

---

Denna volym av Samlade Verk innehåller några av Strindbergs märkligaste verk, Antibarbarus, Sylva Sylvarum och Jardin des Plantes, i vilka han kritiserar den förhärskande naturvetenskapen och prövar egna lösningar på grundläggande frågeställningar inom kemi, botanik, kosmologi, optik m.m.
    En samtida recensent karakteriserade Strindbergs naturvetenskapliga skrifter med orden: »i hela världsalltet finnes nu intet, om hvilket den mannen ej har sin absolut egenhändiga uppfattning, stick i stäf mot hvarje annan normal människas» (Thorild Wulff J:r). Strindbergs kreativitet förnekar sig dock inte. Olof Lagercrantz skrev om Jardin des Plantes och Sylva Sylvarum: »Det är den mest patetiska kontrast mellan dessa små broschyrer på dåligt papper och den gyllene fantasikraft som tar sig uttryck i dem.»
    De i volymen ingående verken planlades från slutet av 1880-talet och författades under 1893–1896, en ofta kaotisk tid i Strindbergs liv när han bodde på olika platser i Europa.
    Två tidigare otryckta verk återges: den svenska manuskriptversionen av Antibarbarus I (som publicerades i tysk översättning i Berlin 1894) och Antibarbarus II.
    Volymen är försedd med en innehållsrik kommentar och ett generöst bildmaterial; bland annat återges ett urval av Strindbergs experimentfotografier i färg.

---

Tankens pilgrimer, som är del 2 i det planerade fyrbandsverket Europas idéhistoria, behandlar medeltiden. En grundläggande tanke hos Ronny Ambjörnsson är att kulturmöten spelar en viktig roll, att nya idéer ofta uppstår i mötet mellan olika religioner, världsbilder och sätt att leva. Miljöer där sådana möten varit möjliga har också på olika sätt varit kreativa.
    I det medeltida Europa utgjorde t.ex. mellersta och södra Spanien en sådan miljö. Där möttes tre kulturer, den muslimska, den judiska och den kristna. Här översattes lärda arbeten från arabiska och hebreiska till latin och spreds till övriga Europa. Den världsbild som utvecklades vid de medeltida universiteten i det kristna Europa var inspirerad av judiska och muslimska tänkare. Muslimsk och judisk idéhistoria får därför stort utrymme liksom den bysantinska kulturen, som utgör bakgrund till den ryska och östeuropeiska idéhistorien.
    Även i Västeuropa spelar mötet mellan olika kulturer en central roll. Vid sidan av den latinska traditionen tar Ronny Ambjörnsson upp de keltiska och nordiska tankevärldarna. Det är t.ex. i mötet mellan keltiskt sagostoff och kristen människosyn som den nordfranska riddarromanen utvecklas. De nordiska eddadikterna är också en del av det europeiska kulturarvet. De rymmer ett tänkande som har paralleller inte bara i andra folks myter utan även i den filosofiska traditionen.
    Sociala och allmänt kulturella förhållanden tas också upp. Miljön för de lärda studierna, klostren och universitetens värld beskrivs ingående liksom de världsliga hoven och den ridderliga miljön.
    Boken inleds med ett avsnitt som skildrar de kulturgeografiska förutsättningarna för medeltidens intellektuella liv: kommunikationernas utveckling och sjövägarnas och vandringsledernas roll. Medeltidens lärda var ständigt på vandring mellan olika kloster och lärosäten. Bokens titel syftar på detta förhållande.

---

Ronny Ambjörnsson är professor i idéhistoria vid universitetet i Umeå. Han har skrivit ett stort antal böcker och medarbetar på kultursidan i Dagens Nyheter sedan mer än tjugo år.
    Hans senaste böcker är Den skötsamme arbetaren, Idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1885–1935 (1988), Mansmyter (1990), Tokstollen och andra idéhistorier (1995) och Mitt förnamn är Ronny (1996).

I denna del av Samlade Verk utges de fem broschyrer om teater som Strindberg publicerade när han var engagerad i Intima Teatern i Stockholm, som drevs av August Falck 1907–10: Memorandum Till Medlemmarne av Intima Teatern från Regissören (1908), Hamlet. Ett Minnesblad på årsdagen den 26 november etc. (1908), Julius Caesar. Shakespeares Historiska Drama. Jämte några anmärkningar om Kritik och Skådespelarens Konst samt Ett Tillägg om Teater-Krisen och Teater-Trasslet etc. (1908), Shakespeares Macbeth, Othello, Romeo och Julia, Stormen, Kung Lear, Henrik VIII, En Midsommarnattsdröm (1909), samt Öppna Brev till Intima Teatern (1909).
    För första gången samlas broschyrerna under den titel Strindberg själv föreslog, Teater och Intima Teatern. I Teater och Intima Teatern presenterar Strindberg sin syn på skådespelarkonsten, kommenterar verksamheten vid Intima Teatern, närläser Shakespeare och ger tillbakablickar på sitt dramatiska författarskap. I volymen publiceras också en rad skrivelser från Strindberg till Intiman och dess skådespelare, samt hans polemiska artiklar riktade bl.a. mot teaterkungen Albert Ranft och August Falck.
    I den rikt illustrerade volymen ingår en grundlig redogörelse för Intima Teaterns historia och för de enskilda texternas tillkomst och mottagande; volymen avslutas med utförliga ordförklaringar.

---

August Strindberg föddes den 22 januari 1849. Strindberg är en av svensk litteraturs mångsidigaste begåvning. Hans insats främst inom dramatiken blev banbrytande också för världslitteraturen. Han växte upp i en borgerlig stockholmsmiljö, studerade i Uppsala och därefter en tid tjänsteman vid Kungliga biblioteket.
    Om Strindberg finns en ytterligt rikhaltig litteratur. Han avled den 14 maj 1912.

När vi i dag talar om det antika Grekland och Rom är det främst två perioder vi tänker på: det demokratiska Aten på 400-talet f. Kr. med dess intensiva skaparkraft på alla områden, och Roms grandiosa och skenbart oföränderliga kejsardöme under de första århundradena av vår tideräkning.
    Mellan dessa två skeden ligger tre fyra sekler som kan förefalla mindre attraktiva, inte minst därför att deras politiska historia är så enormt invecklad, med krig, skiftande allianser, revolutioner, erövringar och nationers framväxande och fall.
    Ändå var denna turbulenta period av fundamental betydelse för Europas och därmed hela Västerlandets utveckling. Det var då som grekisk historia vidgades till att inte enbart omfatta ett antal stadsstater, de flesta kring Medelhavet, utan stora kungadömen som de i Egypten, Mindre Asien och Makedonien.
    Följden blev en mångkulturell civilisation av dittills okänd omfattning och präglad av intensiv grekisk utstrålning. Erövringarna i Persien och Indien gick så småningom förlorade under Alexanders efterföljare, men Mindre Asien och Främre Orienten förblev delar av den grekiska världen ända till islams segertåg.

---

Sture Linnér, 1917–2010, var professor i det grekiska språket och litteraturen och en av Sveriges främsta kännare av grekisk kultur. Förutom sin akademiska gärning har han även haft betydande funktioner inom näringslivet, Röda korset och FN.

Pompeji är med över två miljoner besökare per år Italiens mest frekventerade fornminne eller turistattraktion. Staden som begravdes i Vesuvius utbrott år 79 e.Kr. är kanske den mest kända romerska platsen över huvud taget.
    Många känner sig kallade att skriva om denna spännande stad, få lyckas däremot göra detta på ett både medryckande och kompetent sätt. Mary Beard, välkänd antikforskare från Storbritannien, hör till dem som har lyckats.
    Hon försöker få ruinerna att berätta. Vad var det för stad – Calcutta eller Costa del Sol? Och vad kan den berätta för oss om det dagliga livet - om sex, politik, mat, religion, gladiatorspel, slaveri, läs- och skrivkunnighet …? Det unika med Pompeji är att så många av de enkla bostadshusen - med vidhängande barer, bagerier, bordeller, verkstäder och trädgårdar – är så välbevarade, vilket tillsammans med inskrifter och graffiti ger oss en unik inblick i vardagslivet och de ekonomiska förhållandena i en romersk landsortsstad.
    I boken ägnas utrymme åt spännande frågor som trafikströmmar, gatuskyltar, höger- och vänstertrafik. Även infrastrukturen, till exempel vattenförsörjning och sophämtning, behandlas på ett medryckande sätt.
    Beard låter läsaren kliva in i husen. Det är inte en "vanlig" guidning som självsäkert presenterar de olika rummens (förmodade) användning. Den utgår i stället från frågeställningar om hygien, kosthållning och familjeliv.
    Pompeji är så nära en komplett guide till staden man kan komma, dessutom initierad och välskriven.

---

Mary Beard är en av samtidens mest originella och omtalade antikforskare. Hon undervisar och forskar i Cambridge och skriver i Times Literary Supplement.