I den självbiografiska romanen Klostret skildrar Strindberg närgånget sitt komplicerade och kortvariga äktenskap med den unga österrikiska journalisten Frida Uhl. Den innehåller också en livfull skildring av hans bohemliv på stamlokuset "Zum schwarzen Ferkel" (Den svarta grisen) i Berlin i början av 1890-talet.
    "Jag ber Dig ej låta läsas af obehöriga!" skrev Strindberg, när han 1898 skickade romanen till Gustaf af Geijerstam på Gernandts förlag. Klostret kom heller inte att tryckas under författarens livstid. När han var i färd med att skriva novellsamlingen Fagervik och Skamsund 1902, omarbetade han i stället Klostret till novellen Karantänmästarens Andra Berättelse. Genom att förlägga handlingen till Danmark och ändra på huvudpersonernas nationalitet tonade han ned de självbiografiska inslagen.
    Med Fagervik och Skamsund återvände Strindberg efter en längre tids författande av dramatik till prosaberättelsen och skärgårdsskildringen. Miljön hämtade han från Furusund och Köpmanholm i Stockholms norra skärgård. Både äktenskapshistorierna och skärgårdsidyllerna i novellsamlingen bär Strindbergs typiska signatur.

---

Efteråt har jag insett att Paula var ett ovanligt barn. Hon genomförde sin barndom otåligt och med stor brådska, hon gav sig aldrig tid att verkligen vara barn, dockorna som farbror Erland kom med kunde hon leka med ett par minuter, sedan stuvade hon undan dem i en låda på vinden så som föräldrar till sist brukar göra med leksaker som barnen vuxit ifrån. Och inga små väninnor kom någonsin till henne och sprang runt och fnittrade och hoppade rep. Hon läste aldrig sagor. Hon spelade piano. Eller också stängde hon in sig i sitt rum med sina sånger och sina andningsövningar ...
    Och det som hände med hennes röst begrep jag inte. Då vi pratade hörde jag inte att den på något sätt hade förändrats. Men hon hade börjat sjunga med en nästan skrämmande djärvhet. Jag tror att jag kom underfund med det under julottan det året hon fyllde tjugo ...
    Den tjugonde maj året därpå kom Paula till mig, det var på aftonen och jag hade just ramat en reproduktion av Munchs Skriket och stod med den i handen när hon sade: Nu flyttar jag till Stockholm.
    Jag sade ingenting, jag begrep inte vad hon menade.
    Jag kan inte stanna kvar här, sade hon. Om man har mitt format, då måste man bo i Stockholm.

---

Torgny Lindgren är född 1938 i Raggsjö i Västerbotten och numera bosatt i östergötland. Han debuterade som poet 1965 men fick sitt stora genombrott med romanen Ormens väg på hälleberget (1982), som filmades av Bo Widerberg 1986. 1990 utnämndes han till filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet och 1991 till ledamot av Svenska Akademien. Torgny Lindgren har översatts till över tjugo språk och är en av Sveriges internationellt mest framgångsrika författare.

Svarta Fanor som Strindberg författade 1904 är antagligen den mest uppmärksammade nyckelromanen i den svenska litteraturen. När den utgavs 1907 gav den upphov till en av de skandaler som kantade hans bana. Strindberg tvekade in i det sista om "boken var ett brott och borde inställas" och erkände inför sig själv att det var "en fasans bok".
    När han författade romanen kände han sig kallad av Den Högste att i renande syfte avslöja "ett ruttet tidevarv med dess usla fanbärare". Strindberg fäller i romanen den moraliska domen över det kulturella livet i Stockholm vid sekelskiftet – de karikatyriska porträtten av Zachris (författaren Gustaf af Geijerstam), Hanna Paj (författarinnan Ellen Key), professor Stenkåhl (litteraturprofessorn Karl Warburg) osv. skall utgöra varnande exempel på gudlösa människor som kommit på avvägar – men som kontrast till dessa tecknar han också en rad själsfina gestalter som tar avstånd från de "Svarta fanorna".
    Utgåvan i Samlade Verk bygger på omfattande primärforskning. Den utförliga kommentaren redogör bl.a. för den personhistoriska bakgrunden till porträtten i Svarta Fanor och för hur Strindberg monterade in essäer som han hade författat tidigare i den egentliga romanen. Ordförklaringarna ger läsarna möjlighet att tränga in i alla element i den djupt personliga, svart-vita romanvärld som Strindberg skapat.

---

"Nu trycker vi Nya Svenska öden!" meddelade Strindberg i brev till exhustrun Harriet Bosse i mars 1906. Mycket riktigt anknyter den samma år utgivna novellsamlingen Nya Svenska öden innehållsmässigt till ett av Strindbergs populäraste verk, Svenska öden och äventyr från 1880-talet. Inriktningen på den svenska historiens regenter och ledargestalter erinrar dock mer om Strindbergs kungadramer från åren kring sekelskiftet.
    En föregångare på det världshistoriska området är Historiska Miniatyrer (1905). I den samlingen liksom i Nya Svenska öden låter Strindberg berättelserna spänna över en väldig tidsrymd. Inledningsnovellen i Nya Svenska öden, av Martin Lamm karakteriserad som "ett poetiskt glansstycke", utspelas i en mytisk och hednisk forntid. Därefter skildrar författaren händelser och personer från svensk vikingatid, medeltid och stormaktstid fram till Karl XI och Stockholms slottsbrand 1697.
    I de utförliga kommentarerna till denna volym beskrivs novellernas tillkomsthistoria och Strindbergs sätt att behandla sitt källmaterial. Talrika ordförklaringar ger ingående upplysningar också beträffande den historiska bakgrunden.

---

Hösten 1903 gav sig Strindberg i kast med en gigantisk plan som han länge haft i tankarna: att dramatisera världshistorien. Efter ett skådespel om Luther skrev han i rask följd tre världshistoriska pjäser som finns i denna volym – Genom öknar till Arvland, ett bibeldrama om Moses, uttåget ur Egypten och vandringen mot Kanaan, Hellas, en serie snabba skisser om Sokrates, Alkibiades och kretsen kring dem i Athen på 400-talet f.Kr., samt Lammet och Vilddjuret, en serie ännu snabbare skisser om Kristi levnad och de tre "vilddjuren" i Rom, kejsarna Caligula, Claudius och Nero.
    I volymen ryms också fyra dramatiska fragment från 00-talet, den märkliga, nästan fullbordade Holländarn, inspirerad av Strindbergs tredje äktenskap, Toten-Insel, en vision av den första stationen efter döden, Starkodder Skald, ett försök att dikta in det egna skaldeödet i fornnordisk ram och Homunculus, inledningen till en skälmhistoria om en påhittig journalist.

---

August Strindberg föddes den 22 januari 1849. Strindberg är en av svensk litteraturs mångsidigaste begåvning. Hans insats främst inom dramatiken blev banbrytande också för världslitteraturen. Han växte upp i en borgerlig stockholmsmiljö, studerade i Uppsala och därefter en tid tjänsteman vid Kungliga biblioteket.
    Om Strindberg finns en ytterligt rikhaltig litteratur. Han avled den 14 maj 1912.