Det ser ut att bli ännu en vacker sommardag, även om blåsten kommer att göra strandvistelsen mindre behaglig för solbadarna på Gotlands östkust. Vinden för också med sig en påträngande lukt av rutten tång, släke på gotländska.
    Kriminalpolisen Fredrik Broman, hans fru Ninni och deras barn har förverkligat en dröm genom att köpa huset i byn utanför Hemse. Fredrik arbetar nu på polishuset i Visby. En dag får han ett larm om ett dött lamm i en sjöbod i Ronehamn. Det verkar som ett skämt först.
    Tills han får se djuret.
    Sedan är det den gamle mannen, Gardelin, som ringer hem till honom på kvällen för att prata om en felparkerad bil med takbox. Men så säger han något om att det luktade släke och plötsligt minns Fredrik en dag i Stockholm utanför en låst lägenhet och lukten av det han sedan hittade därinne …
    Därefter är inget sig likt på Gotland. Sommarparadiset förvandlas till skräckens ö. Och Fredrik och Ninni inser snart att drömmen håller på att förvandlas till mardröm, att det fasansfulla som skett finns alldeles inpå knutarna.

---

Håkan Östlundh (född 1962) bor med sin familj på Söder i Stockholm under vinterhalvåret och på Gotland på somrarna. Med sina böcker om gotlandspolisen Fredrik Broman (Släke, Dykaren, Terror, Blot och Inkräktaren) har han blivit en uppskattad och framgångsrik deckarförfattare, utgiven även i USA och många europeiska länder. Han har tidigare varit verksam som journalist och manusförfattare..

Mannen hängde stelt med en rännsnara runt halsen. Skjortan var söndersliten, buken genomstungen med ett grovt spjut. Oförskämda vita flingor landade i mannens hår. Kanske naturens eget sätt att dölja det inträffade – ett midvinterblot.
    Polisassistent Maria Wern och hennes kolleger står handfallna inför den bestialitet de möter. Ett liknande mord inträffade i Uppsala nio år tidigare. Mördaren hade den gången omkommit i en bilbrand. Kan det trots allt finnas något samband? Tack vare Marias kamp och envishet tonar bilden av en mördare fram - en människa sviken och förnedrad till den punkt där verkligheten ger plats för vansinnet. Men det blir en kamp där Maria är nära att mista allt som betyder något för henne.
    Stum sitter guden är Anna Janssons romandebut och första delen i succéserien om kriminalinspektörern Maria Wern.

---

Anna Jansson är född 1958 i Visby, där hon också växte upp. Hon arbetar numera som sjuksköterska i Örebro och har som hon säger "bytt havsutsikt mot inland på grund av kärlek". Hon har man och tre barn.
    Hon har många strängar på sin lyra och musiken är en viktig del av hennes liv. Hon har bland annat tonsatt den Ferlindikt som fått stå som motto för den första romanen Stum sitter guden som utkom 2000 och som har sålts till flera länder. Våren 2001 utkom Alla de stillsamma döda, i vilken vi återfinner polisen Maria Wern. I juni 2002 utkom Må döden sova och i juni 2003 kom Silverkronan.
    Anna Jansson medverkar även regelbundet som krönikör i Nerikes Allehanda och Gotlands Allehanda.

Axel Pettersson representerar den tredje generationen i en av Stadens begravningsbyråer. En håstkvåll ringer det i telefonen, och en anonym råst levererar ett fårtåckt hot i vilket namnet Sankte Per figurerar. Efter viss tvekan tar den villrådige Pettersson kontakt med kommissarie Sten Wall. Strax dårpå gårs en otåck upptåckt i ett serviceboende får åldre, och dårmed har en kuslig håndelsekedja satts i rårelse.
    Den mytomspunne nyckelmannen vid himmelrikets portar tycks ha fått en stållfåretrådare på jorden, men Wall inser fårstås att det ligger vårldsliga motiv bakom de gråsliga brottsfall som skapar sådan skråck i bygden.
    Det år nu trettio år sedan den rundlagde och hångivne kommissarien åntrade den litteråra scenen i Gråt i mårker. Under de tre decennierna har Sten Wall eråvrat positionen som en av landets populåraste fiktiva poliser. Hår har den snart pensionsmåssige kriminalaren sållskap av flera andra favoriter hos låsarna å bland andra den kedjeråkande lånspolismåstaren Helge Bostråm, puritanen Carl-Henrik Dalman, energiknippet Maggie Larsson och muskelbyggaren Otto Fribing.

---

Björn Hellberg är född 1944 och utbildade sig till journalist. Han är en internationellt erkänd tennisexpert. Med 25 tennisböcker och flera nationella och internationella uppdrag inom tennis är han en av de främsta inom tennissporten.
    Björn är också en känd personlighet på TV, bl.a. som domare i På spåret. Men han har också stor framgång som deckarförfattare, hittills många kriminalromaner samt en roman.

Resuméer och register till Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt är ett praktiskt hjälpmedel för den som snabbt och enkelt vill orientera sig i romansvitens överväldigande textmassa, 7 volymer om 3 486 sidor.
    Kortfattade resuméer av handlingsgång, motivutveckling och resonemang, korsreferenser samt register över 2 000 personer och 1 000 orter fungerar som ett finmaskigt nät att fånga enskildheter o ordmyllret med.

---

Marcel Proust

Den återfunna tiden är den sjunde och avslutande delen av Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt. Handlingen utspelar sig i Paris under och efter första världskriget. En sadistisk scen på en bordell som berättaren blir vittne till spelar en viktig roll. Vidare besöker han barndomens Combray och finner att de båda inledningsvis beskrivna "hållen" så småningom möts. Och till slut bevistar han en matiné hos furstinnan Guermantes i hennes palats. Nu knyts alla trådarna i det väldiga verket ihop och ett livs bekantskaper, åldrande intill oigenkännlighet av den tid som flytt, samlas som till en makaber maskerad.
    Med Den återfunna tiden framstår förgängligheten och personlighetens förvandlingar, som romansvitens centrala motiv och romanskrivandet, som ett försök att upphäva tidens tyranni. Elegant fogar Proust romanens slut till dess början när han låter berättaren föresätta sig att skriva den roman vi just tagit del av. När författaren skriver sina sista ord om Tidens form, gör sig berättaren beredd att teckna sina första i Swanns värld – "Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs": en inbjudan till tusen och en läskvällar.

---

Marcel Proust

Rymmerskan – sjätte delen av Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – är en direkt fortsättning på den närmast föregående delen, Den fångna. Berättarens kärlek till Albertine som utvecklats till en destruktiv fixering vid övervakning och kontroll går mot sitt tragiska slut. Albertine försvinner. Återstår gör en paranoid, retrospektiv svartsjuka och en gradvis framväxande likgiltighet.
    När så Albertine förvandlats till gengångare förverkligar berättaren i sin mors sällskap sin länge drömda vallfart till Venedig i den engelske konsthistorikern John Ruskins spår.

---

Marcel Proust

Titeln på femte delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt – Den fångna – syftar på Albertine, som hålls instängd i berättarens Parisvåning. Ljuden från gatumånglarna utanför är länge hennes enda kontakt med yttervärlden. Det sociala livets förfall motsvaras på det privata planet, för berättaren och Albertine, av kärlekens förvandling till svartsjuka, så som förutsagts i berättelsen om Swanns kärlek i romansvitens inledande del.
    I återkommande essäistiska partier diskuteras dammode, sömn och dröm, Balzacs och Dostojevskijs författarskap samt Wagners musik; med tolkningen av Vinteuils septett frammanar Proust tonkonst med berättarkonst och i skildringen av författaren Bergottes död har han odödliggjort holländaren Vermeers målning Utsikt över Delft samt demonstrerat hur kännedom om ett konstverk vinns via detaljer.

---

Marcel Proust

I Sodom och Gomorra, fjärde delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, skingras förlåten kring kärleksskildringarna. Flertalet älskande avslöjas som homosexuella; manliga respektive kvinnliga avkomlingar från Bibelns Sodom och Gomorra. Dubbelkopieringen av humlans pollinering av orkidén och baron de Charlus kopulerande med västskräddaren Jupien blir nyckeln till många förtäckta sexualsymboler och fetischer; spåret efter snigeln, den skära hagtornsblommen, fontänerna och de ståtliga glaceobeliskerna.
    Perspektivet i denna fjärde del har, jämfört med den tredje, skiftat från Guermanteshållet till Méséglisehållet; nu är det borgerlighetens antiaristokratiska konstnärliga kotterier som står i centrum, förevigade i form av madame Verdurins trogna lilla trupp, med läkaren Cottard, historikern Brichot och violinisten Morel i spetsen. Framställningen präglas av berättarens tilltagande illusionslöshet; skönandrana avslöjas som lika stora hycklare som rivalerna i slottssocieteten.

---

Marcel Proust

Kring Guermantes – tredje delen av Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – utspelar sig i den högaristokratiska Guermanteskretsen: de ståtliga palatsens och de dunkla operalogernas, soiréernas och middagarnas värld, befolkad av prinsar och prensessor, hertigar och hertiginnor med arméer av tjänstefolk till sitt förfogande. Länge lyser dessa salonger och dess innevånare med fantasins och oåtkomlighetens skimmer, men varefter berättaren vinner tillträde slocknar ljusen och lystern hos de närvarande. Bakom de vackra fasaderna dväljs laster, inskränkthet och grymhet. Här är valet av rätt par röda skor viktigare än en god väns dödliga sjukdom.
    I tiden sammanfaller Kring Guermantes med Dreyfysaffären, som med sina inslag av antisemitism och nationalism visar mindre vackra sidor hos la belle époque.
    En central placering, mitt i romansviiten, har skildringen av berättarens mormors slaganfall och död.

---

Marcel Proust, född 10 juli 1871 i Auteuil nära Paris, död 18 november 1922 i Paris, var en fransk författare. Han var son till en läkare och hade judiskt påbrå. Från 1905 levde han ett isolerat liv, i princip helt avskärmad från omvärlden.
    Proust författade romansviten På spaning efter den tid som flytt om sju delar på närmare tretusen sidor, vilka publicerades under åren 1913 till 1927.
    Verk av honom brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.