Frölunda torg invigdes1966 och var då norra Europas största köpcentrum. Fyrtio år senare lever en far och hans två söner vid köpcentrets kant. Den yngre brodern, Gallus, har flytt in i en datorspelsvärld men ryktet om hans skicklighet har gjort honom till en legend i kvarteret. Pappan håller idealen från sin tid i partiet högt och samlar bara fimpar när ingen på Torgets uteserveringar kan se honom. Och den äldre brodern Zackarias, sänkt av en smärtsam sjukdom, kan endast se på när livslögnens väv knyts allt hårdare kring den lilla familjen. Oklart medveten om vad som pågår får Gallus ensam bära deras bräckliga förhoppningar om en väg ut ur fattigdomen.
    Pål Börjessons debutroman är en mästerlig skildring av kampen för värdighet när allt hopp för länge sedan borde vara släckt.

---

Pål Börjesson är uppvuxen i Göteborg, och han föddes där 1981. Gallus är hans debut.

Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat."
    Mãn är en kvinnas kärleksförklaring till de kvinnor som i tur och ordning födde henne, gav henne mat och uppfostrade henne. Som nyfödd övergavs hon av en tonåring i trädgården till ett buddistiskt tempel som låg högt uppe på en flodbank vid en av Mekongflodens slingrande tentakler. En nunna tog hand om henne och livnärde henne på risvatten och bröstmjölk från en kvinna i området, innan hon lämnade henne vidare till ytterligare en kvinna – som var lärarinna på halvtid och spion på heltid.
    Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste tystas ner och aldrig får flöda fritt; en kärlek som inte får präntas in i minnen och historier. Men på en plats långt bortom tropisk hetta, där skira snöflingor sakta singlade ner, fanns en enkel och oförställd kärlek. En vanlig kärlek född ur ett vanligt möte med en vanlig man, något som för henne var mycket ovanligt. Om Ru handlade om att lära sig att överleva, är Mãn ett utforskande av kärleken.
    Mãn betyder "full av lycka" eller "att det inte finns något mer att längta efter", eller "att alla önskningar har gått i uppfyllelse".

---

Kim Thúy föddes i en välbärgad familj i Sydvietnam, upplevde kriget och Nordvietnams maktövertagande och lämnade Vietnam som båtflykting när hon var tio år gammal. I dag är hon sedan trettio år bosatt i Montreal med sin make och deras två barn, men har flera gånger återvänt till hemlandet. Kim Thúy har arbetat som översättare, advokat och krögare.
    Ru hette hennes debutroman. Boken fick ett fantastiskt mottagande både i Quebec och i Europa. I november 2010 tilldelades Kim Thúy Kanadas främsta litteraturpris, Governor General´s Award. Ru nominerades även till litteraturpriset Prix des cinq continents de la Francophonie och tilldelades det franska Grand Prix RTL-LIRE 2010.

I Förändring berättar nobelpristagaren Mo Yan om sitt eget liv under det senaste halvseklets politiska och sociala omvälvningar i hemlandet Kina. Med små, subtila medel tecknar han en bild av den lilla människans plats i de stora skeendena. Det handlar om pojken som blir utslängd från skolan, om den unge mannen som lite motvilligt gör karriär inom militären, och om författaren som får sitt stora genombrott.
    Förändring är en självbiografi som är en roman – eller vice versa. Det är en berättelse om det som förändras och om det som aldrig förändras.

---

Mo Yan (pseudonym för Guan Moye) är född 1955 och uppvuxen i Gaomi i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. Mo Yans verk har översatts till ett dussintal språk och han är i dag en av Kinas mest framstående och lästa författare. Det internationella genombrottet kom med romanen Det röda fältet (1997), som väckte sensation när den gavs ut i Kina 1987 och även har filmatiserats.
    Mo Yans böcker utspelar sig i en på samma gång vacker och störande värld. I flera romaner återvänder han till sin hemtrakt på den kinesiska landsbygden, Gaomi härad, som han i Det röda fältet beskriver som »den vackraste och fulaste, vanligaste och ovanligaste, heligaste och mest depraverade, mest heroiska och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen«. Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2012.

Med sjätte delen avslutar Karl Ove Knausgård sin episka autofiktiva roman Min kamp. På ett helt igenom självutlämnande sätt har han blottställt ambitioner och svagheter, osäkerhet och tvivel och inifrån skildrat sina relationer till fru och barn, mor och far, vänner och bekanta. Det är en roman i vilken livet skildras i alla sina nyanser, från de avgörande och upprivande ögonblicken till vardags¬livets tillsynes obetydliga detaljer.
    Min kamp är också ett högriskprojekt där gränsen mellan det privata och offentliga överskridits, vilket under arbetets gång gett tydliga återverkningar både för författaren själv och för hans närstående. I den avslutande delen får vi följa verkets fullbordan: den kontroversiella utgivningen av de tidigare delarna, pressen att förmå slutföra arbetet samt inte minst en studie i litteraturen och dess förhållande till verkligheten.
    Min kamp 1–6 är en av de senaste årens mest uppmärksammade romaner. Runt om i världen har den väckt frågor om vad som är litteratur och vad som är privat, och flera inflytelserika kritiker har hyllat den som en av vår tids stora läsupplevelser.

---

Femte delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp är skriven med våldsam kraft och uppriktighet. Han flyttar till Bergen för att satsa allt på skrivandet men det får rakt motsatt verkan. Han vill så mycket att det knyter sig för honom. Samtidigt ser han hur en efter en av hans vänner debuterar som författare. Han misstänker att han aldrig kommer att få något ur händerna. Här finns också en roman om nya starka vänskapsband och ett omskakande kärleksförhållande. Så en dag når han två helt avgörande punkter i sitt liv: fadern dör – och kort därefter blir han färdig med sin första roman.
    Karl Ove Knausgårds roman är en av de senaste årens mest omdiskuterade böcker. Den har belönats med prestigefulla priser och vållat en debatt långt utanför hemlandet Norges gränser.

---

Karl Ove Knausgård är född 1968 i Oslo men bor numera i Malmö. Han debuterade 1998 med romanen Ute av verden, för vilken han som första debutant någonsin erhöll det prestigefulla Kritikerprisen. År 2004 kom den fristående fortsättningen, romanen En tid för allt (på svenska 2006), som bland annat nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris och det internationella IMPAC Dublin Literary Award.
    Min kamp, Kanusgårds tredje roman, är en sällan skådad litterär satsning. Den utges i sex fristående band. Den första delen belönades med Norges stora litterära pris, Brageprisen, och utsågs till en av de senaste tio årens bästa böcker i VG, och utsågs av Morgenbladets läsare till årets bok 2009. Boken är såld till flera länder, bland andra Nederländerna, Italien, Frankrike, Danmark och Tyskland.

Tiggarflickan består av tio sammanhängande noveller där Munro tecknar porträttet av den unga kvinnan Rose. Hon växer upp i ett fattigt hem, men får genom ett stipendium möjlighet att studera vid ett anrikt lärosäte. Där tränar hon bort allting som avslöjar hennes klassbakgrund: dialekten, sättet att klä och föra sig. Allt för att kunna börja om på nytt.
    Tiggarflickan gavs ut första gången på engelska 1978. Det var Alice Munros tredje novellsamling och stora genombrott. Novellerna är översatta av Karin Benecke.
    Alice Munro är 2013 års Nobelpristagare i litteratur med motiveringen "den samtida novellkonstens mästare".

---

Alice Munro, 2013 års nobelpristgare i litteratur, föddes 1931 och växte upp i Wingham i den kanadensiska provinsen Ontario. Alice Munros första novellsamling kom ut 1968 och under sin författarkarriär har hon mottagit ett antal fina priser och lovordats av kritiker världen över.
    Genom sin novellkonst har hon bevisat att betydelsen i en skönlitterär text inte beror så mycket på längd, som på innehåll. 2009 fick Alice Munro internationella Man Booker-priset.

"Hur han än vände och vred på glaset inför sina glupska ögon stod det snett och lutande. Det lutade mycket kraftigt, än hit, än dit. Att stå rakt upp som ett anständigt glas förmådde det inte. Glaset hade helt enkelt rätat på sig.
    Men eftersom det stod på en stubbe som varit sågad mot alla regler och i strid med alla anvisningar från skogsbolagen hade det blivit rakt upptill, snett nedtill. Med sin överdel hade det siktat mot stjärnorna, med sin bas hade det varit bundet vid jorden och slav under tyngdkraften.
    Och med ens stod det klart för honom att den döda materien inte är död.
    Det var i den stunden han blev konstnär.
    Glaset hade levat sitt liv, det hade insett sin snedhet och sin lutande belägenhet och beslutat sig för det stolta upprättståendet. Utan att riktigt förstå konsekvenserna. Om glaset haft ett namn hade det hetat Klingsor.
    Han hade själv formulerat sitt mål: att med måleriets kirurgi öppna föremålen och visa deras inre liv.
    Det är ju vad all konst i grunden syftar till. Och aldrig förmår.
    Klingsor utvecklades aldrig som konstnär. Han blev inte bättre, han blev inte sämre. Samtidigt var detta hans storhet, genom att aldrig svika sig själv förblev han medelmåttig och grandios, hur djupt man än borrar i den svenska konstens historia finner man alltid nere i de väldigaste djupen Klingsor.
    Det anstår oss inte att göra Klingsor mindre än han var."
    Klingsor är en roman om skapandets villkor. Med det gripande porträttet av konstnären Klingsor visar Torgny Lindgren återigen att han tillhör våra allra största berättare.

---

Torgny Lindgren är född 1938 i Raggsjö i Västerbotten och numera bosatt i östergötland. Han debuterade som poet 1965 men fick sitt stora genombrott med romanen Ormens väg på hälleberget (1982), som filmades av Bo Widerberg 1986. 1990 utnämndes han till filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet och 1991 till ledamot av Svenska Akademien. Torgny Lindgren har översatts till över tjugo språk och är en av Sveriges internationellt mest framgångsrika författare.