Strindbergs Folkstaten blev inte på långt när föremål för den uppmärksamhet som ägnats
Tal till svenska nationen. Niklas A. Lindhult granskade i Från Svenska Statsförvaltningen (nr 6, 1910) Strindbergs artikel
Konungaförsäkran och fann att författaren gjort sig skyldig till många misstag i sin tolkning av juridiska och statsrättsliga frågor.
Den liberala och konservativa pressen kritiserade i förta hand Strindbergs bruk av sina källor. Behållningen sades vara »några slagord, expressiva nog vid flyktig genomläsning, ohållbara för hvarje eftertanke« (Svenska Dagbladet 25/9 1910).
I Stockholms Dagblad (17/11 1910) sammanfattade Verner Söderberg
sina kritiska synpunkter:
"Socialisterna ha visserligen insett och uppskattat det Strindbergska kroniska missnöjets agitationsvärde, men därtill besticker sig också hans Folkstatsartiklars politiska betydelse. Deras nästan enda journalistiska förtjänst är de fyndiga rubrikerna, och litterärt sedt äro de vårdslöst hopkomna hastverk af endast kuriositetsintresse."