Detta är en berättelse om hur vansinnets svarta blomma slår rot i en släktkrets och tillåts växa under några generationer.
    Det är lått att förstå orsaken till schizofreni när man orkat vända sig om och se sanningen. Men det är nästan omöjligt att se orsakerna utifrån, i varje fall inte i miljöer där det mesta ser ut att vara tämligen normalt. Och de går inte att se vid det korta mötet mellan läkare och patient, en situation som kallats ”det hopplösa mötet”.
    Författaren hävdar att detta problem – den så kallade psykiska sjukdomen – inte är medicinskt, det är större än så. Och det finns knappast någon hjälp. Den här boken vill inte vara någon tröst, den vill bara visa hur det kan gå till.
    Och ingen behöver känna sig skyldig – den som aldrig blev omhändertagen kan heller inte ta hand om egna barn. Vi behöver alla hjälp in i livet. Några av oss fick inte det.
    Berättelsen är till stora delar självbiografisk.

---

Lars Thoris är född 1935.
    Han skriver också under pseudonymen Claes Brenman.

"nå mina kära pojkar och flickor!
ni tittar förstås på ungdomsprogrammen, ni ska ju upp och hoppa tidigt i morgon. då får man inte gå och lägga sig för sent. och om det inte var något roligt i dag ska ni inte vara ledsna i morgon blir det säkert ert favoritprogram igen. visserligen kommer inte ens ert favoritprogram att kunna fylla tomrummet som uppstår när en närstående människa eller ett husdjur dör. visserligen kommer inte ens ert favoritprogram att kunna fylla något tomrum över huvud taget."
    Nobelpristagarens "ungdomsbok" är en sanslöst grym och rolig drift med det västerländska konsumtionssamhället i medieåldern. I våra dagars accelererande väskhysteri, Paris Hilton-identifikation och utseendefixering har boken bara vunnit i aktualitet sedan den utkom i Österrike 1972.
    I denna ovanligt lättillgängliga bok går Jelinek lika hårt fram med de idealiserade kvinnogestalterna som med "herr chefen", och gränsen mellan teveprogram och verklighet är ständigt livsfarligt tunn, särskilt för de unga praktikanterna Ingrid och Gerda …

---

Elfriede Jelinek är född den 20 okrober 1946 i staden Mürzzuschlag i det österikiska landskapet Steiermark. Hennes far var tjeckisk jude och modern var wienska med rumänskt påbrå. Hennes uppväxt präglades av ständiga krav. ”En ofrivillig katalysator för en katastrofal familjesituation” har hon kallat sig själv.
    Hon fick lära sig dansa balett samtidigt som hon lärde sig gå. Hon tvingades spela orgel, piano och fiol, studera komposition, främmande språk, teatervetenskap och konsthistoria. Arton år gammal bröt hon samman men tog sig ur krisen och började skriva.
    Det har sedan dess blivit en lång rad mycket uppmärksammade romaner och teaterpjäser. Elfriede Jelinek tilldelades Heinrich Böll-priset 1987, Stig Dagerman-priset och Nobelpriset i litteratur 2004.

Philip Roths nya roman är en öppenhjärtigt innerlig och samtidigt universell berättelse om förlust, ånger och stoisk behärskning.
    Huvudpersonen följer vi från hans första chockartade konfrontation med döden på de idylliska stränderna under barndomens somrar, över hans familjs prövningar och hans vuxenblivande, fram till ålderdomen, när han slits mellan att observera sina jämnåriga och förföljas av sina egna fysiska lidanden.
    Han är en framgångsrik art director och far till två söner från sitt första äktenskap. De föraktar honom, medan dottern från det andra äktenskapet beundrar honom. Han är en älskad bror till en man vars fysiska välmåga skapar en bitter avundsjuka, och han är en ensam ex-man till tre väldigt olikartade kvinnor och den skyldige till att äktenskapen inte höll. I slutändan är han en man som har blivit vad han inte vill vara.
    Terrängen för denna kraftfulla roman – Roths tjugosjunde bok – är den mänskliga kroppen. Dess ämne är den allmänna erfarenheten som skrämmer oss alla. Romanens titel Envar är hämtad från det allegoriska dramat ”Spelet om Envar”, en klassiker från 1400-talet.

---

Philip Roth är en av USA:s ledande samtida författare. Han föddes 1933 i Newark, New Jersey, som också har varit spelplatsen för flera av hans böcker. Roth slog igenom som författare i slutet av 60-talet med den satiriska romanen Portnoys besvär.

Detta är en bok om väldigt gamla språk. Språk som inte kan användas för att upprätta några handelsavtal eller knyta affärskontakter, och med största sannolikhet inte heller för att få en dejt på någon bar någonstans i världen. Ändå finns det många människor för vilka dessa språk är i allra högsta grad levande och som har studerat dem och utforskat dem, näst intill fanatiskt.
    I Ola Wikanders sällskap blir dessa språk nycklar till historien, till litteratur, filosofi och mytomspunna kulturer. Följ med honom på en resa genom årtusenden, hans fascination och nyfikenhet smittar! Läs och förundras över etruskiska inskrifter, över fornegyptiskans långa livstid. Få kunskap om hur det gick till när man återupplivade den döda hebreiskan, och lär dig hur man på sanskrit säger lotusögd på 64 olika sätt - utan att verka tjatig!
    Boken nominerades till Augustpriset 2006 i klassen bästa facklitteratur. Motiveringen löd: "Hettitiska och koptiska är ett par av de döda språk som blir levande i denna bok, där vi med författarens lätta och eleganta handlag förs in i en fascinerande värld. I tolkningarna av de urgamla texterna talar forntidens människor direkt till oss."

---

Ola Wikander är född 1981 och började studera latin på allvar när han var 13 år. Snart följde grekiska, gotiska och oskiska. Idag behärskar han ett dussin döda språk samt ett antal levande.
    Han har blivit uppmärksammad för sina översättningar av Kanaaneiska myter och legender och Enuma elish – det babyloniska skapelseeposet, båda i Wahlström & Widstrands Klassikerserie. 2005 tilldelades han Letterstedtska översättarpriset av Kungliga Vetenskapsakademien.
    Poeten och cirkelmakaren har han skrivit tillsammans med sin far Örjan Wikander, född 1943.

En dåres försvarstal, som Strindberg författade på franska 1887–88 när äktenskapet med Siri von Essen råkat in i en svår kris, är en av de stora kärleksromanerna i svensk litteratur. Den är på en och samma gång en hänsynslös och hatisk uppgörelse med hustrun och en avancerad naturalistisk, psykologisk roman, som har släktskap med klassisk fransk romankonst.
    Romanen, som vållade skandal i Sverige trots att Strindberg aldrig gav ut den på svenska, har blivit mycket olika bedömd. Den har utnämnts till »den hemskaste bok som Strindberg och följaktligen någon svensk författare någonsin skrivit» men också till »en av de märkvärdigaste romanerna i den nyare europeiska litteraturen».
    Romanen framträder i volymen dels i Strindbergs ursprungliga franska text enligt orginalmanuskriptet som återfanns 1973 i Oslo, dels i Hans Levanders översättning till svenska från 1976.
    I kommentaren redogörs utförligt för den biografiska bakgrunden och tillkomsten samt omständigheterna kring de olika upplagor som utgavs under Strindbergs livstid; särskild uppmärksamhet ägnas de svenska piratupplagor som Strindberg protesterade mot och det tryckfrihetsmål som den första tyska upplagan föranledde i Berlin 1893.

---

August Strindberg föddes den 22 januari 1849. Strindberg är en av svensk litteraturs mångsidigaste begåvning. Hans insats främst inom dramatiken blev banbrytande också för världslitteraturen. Han växte upp i en borgerlig stockholmsmiljö, studerade i Uppsala och därefter en tid tjänsteman vid Kungliga biblioteket.
    Om Strindberg finns en ytterligt rikhaltig litteratur. Han avled den 14 maj 1912.

Vad är det för motbjudande figur som dyker upp än här och än där i byn? Till och med i kyrkan. Han är vanskapt – har fågelhuvud med näbb och en lång fiskstjärt. En gul jacka med pösiga ärmar hänger över axlarna. Vid midjan är ett kraftigt svärd fästat. Han utdunstar en rå vämjelig stank av svavel och förruttnelse.
    Boken börjar med en svart mässa i Floridas träskmarker och slutar på kyrkogården i en by nära Lund där en bruten man går och letar efter tre gravar. Han ska lägga blommor på en av dem. Och gråta över livets omöjlighet. På de andras grav lägger han inga blommor. Och gråter inga tårar.
    Däremellan leder en ond tråd till förvecklingar som har sin egen grymma logik.

---

Jean Bolinder är född 1935 i Linköping. Fil.lic. Började som film- och teaterregissör med bl.a. Hjernans storhet och fall 1959 – kallad Världens första spexfilm. Debuterade som författare 1967 med Skulle jag sörja då. Även verksam som konstnär med separatutställningar sedan 1982 och samlingsutställning på Waldemarsudde 1993–94. F.d. lektor i historia, svenska och scenisk gestaltning. Nu scenlärare vid Petersgården i Lund.

En våldsam thriller med högt tempo
    Unga kvinnor försvinner i badorten Wildwood, New Jersey. De har alla besökt den populära strandpromenaden och polisen finner spår i sanden under bryggan. När kommissarie Kelly O’Shaughnessy börjar sin utredning upptäcker hon likheter med en rad ouppklarade fall från 70-talet. Då jagade man en seriemördare som valde sina offer med omsorg …
    Inofficiellt kopplas konsulten Sherry Moore till utredningen. Hon är blind, men har den ovanliga förmågan att kunna se minnet av en persons sista 18 sekunder i livet. När Sherry Moore rör vid den dödas hand blixtrar bilder förbi. Men det gäller att hitta offren, om inte i livet så i alla fall i sådant skick att Moores talanger kan användas.
    Författaren George D. Shuman använder sin kunskap som brottsutredare när han mycket realistiskt beskriver hur polisen arbetar under den desperata jakten på den skoningslöse seriemördaren.

---

George D. Shuman har jobbat 20 år inom polisen i Washington D.C. Han bor i Johnstown Pennsylvania och 18 sekunder är hans debutbok.

Den unge pakistaniern Changez kom till USA som en mönsterimmigrant: elituniversitet, prestigejobb på Manhattan, en älskad flickvän och eleganta vänner. Men efter den 11 september förändras allt och Changez märker att det finns starkare band än pengar, makt och kanske till och med kärlek
    Boken är berättad av Changez själv under en kväll på ett café i Lahore. Lyssnaren är amerikan, en besvärad och tyst åhörare. Boken är en modern Tusen och en natt där denna kvälls berättelse handlar om krafterna som kan få en ung, välutbildad och framgångsrik man att gå rakt in i religiös fundamentalism.
    Höjdpunkten byggs upp med mästerlig kontrollerad ironi och spänning. En enastående varningsberättelse, och en grym påminnelse om det pris som får betalas för etnisk profilering, bristande kommunikation och konfrontation.

---

Mohsin Hamid, född 1971, växte upp i Lahore, Pakistan, men studerade creative writing vid Princeton och juridik vid Harvard Lawschool i USA. Under en period arbetade han som managementkonsult i New York och som frilansjournalist i Lahore, men är för närvarande bosatt i Notting Hill, London.
    Han är själv engagerad i världspolitiska frågor, samt i Pakistans framtida utveckling. Den ovillige fundamentalisten är hans andra bok som blivit översätt till svenska. Hans första bok, Nattsvärmare, gavs ut 2004.

Med sin osvikliga känsla för tajming och sin skarpa blick för detaljer skickar Viveca Lärn ett antal vykort till sin läsekrets, från Göteborg, Paris, Afrika och lite varstans. En klok och rolig utflyktsbok om allt från Marstrandsbor till vilda elefanter.
    Under ett flertal år var Viveca Lärn en mycket omtyckt krönikör i Göteborgs-Posten. I denna nya samling texter från de senaste tre åren, som också innehåller en del nyskrivet, berättar hon om sina hemmaresor och bortaresor, om sin kärlek till Victor Hugo, om Kapstaden – världens vackraste stad, om resor med spårvagnen hemmavid, om afrikanska tusenfotingar, övergångsställen för sköldpaddor och iskallt rooibos-te. Kort sagt: en bok som väcker både hemlängtan och reslust på samma gång.
    "Vi åker på bröllopsresa i en fyrtio år gammal LandRover i Kalahari-öknen i Sydafrika. Jag ser ett berg som liknar granit höja sig över träden. Berget rör sig och kommer ut på vägen rakt mot oss. En jättelik elefanttjur. Vad gör vi? frågar jag min man. Ingenting, svarar han. Men jag stänger fönstret."

---

Viveca Lärn är född 1944 i Göteborg. Hon har också gett ut böcker under namnen Viveca Sundvall och Viveca Lärn Sundvall. Som många andra författare började hon skriva som journalist (hon arbetade som journalist vid olika tidningar 1963–1982). Sedan 1982 är hon författare på heltid.
    Viveca Lärn har skrivit över fyrtio barnböcker sedan debuten 1975. Hon har fått många litterära utmärkelser, som Astrid Lindgren-priset, Nils Holgersson-plaketten och Heffaklumpen. Hennes barnböcker är översatta till tio språk. Sedan 1995 har Viveca Lärn skrivit flera hyllade romaner för vuxna.
    Hon skriver också krönikor varje lördag i Göteborgs-Posten.

Pappa Mozart, Leopold Mozart, hade fått upp ögonen för vilken ekonomisk tillgång han hade i sina två musikaliska underbarn, flickan Nannerl och den fyra år yngre gossen Wolfgang. Nu gällde det att visa upp dem för världens mäktiga och rika, för furstar och biskopar, för att kunna slå mynt av tillgången.
    Så planerade och genomförde han uppvisningsturer med sin familj, hustrun och de två barnen. Vid två tillfällen gick resan till kejsarstaden Wien och 1763 påbörjade man en längre resa till olika furstehov i Europa. Denna resa varade i tre år och förde dem ända till Paris och London. Man färdades med postdiligens eller med båt på floderna och över Engelska kanalen.
    Utifrån efterlämnade brev och dagböcker bygger Peter Härtling med stor inlevelse upp en berättelse om dessa resor och framträdanden så som han tänker sig de tedde sig för den till en början blott sexårige Wolfgang. Detta är alltså inte en Mozartbiografi utan en litterär gestaltning av hur ett genialt och avvikande barn kunde uppfatta sig självt och den värld det kastades ut i, avskilt från jämnåriga kamrater, hänvisad till sin musik och sin familj. Vi får vara med om gossens glädjestunder och ta del av de båda barnens musikaliska framgångar och Wolfgangs stolthet över sin förmåga. Men vi förstår också hans känsla av ensamhet och främlingskap, hans förvirring inför alla nya människor och nya platser, hans motvilja mot all närgångenhet och uppmärksamhet, hans hemlängtan. Hotfullt blir det när tyfus och smittkoppor drabbar dem. Trösten i svåra stunder var systern. Och så hade han ju Quintus, den uppdiktade kamraten…
    I en slutvinjett väver författaren samman berättelsen om Mozart med en tilldragelse i sitt eget liv så som det råkade sig i staden Olmütz i Mähren. Nürtingen i Västtyskland.

---

Peter Härtling, född 13 november 1933 i Chemnitz, är en tysk författare och journalist. Han har skrivit både vuxenböcker och barnböcker. Han debuterade 1953 med en diktbok. 1970 utkom hans första barnbok "... und das ist die ganze Familie" (inte översatt till svenska).

Hon äger ingen tro, men irrande drömmar om kärlek, om att bli sedd.
Drömmarna är större än den tränga och ogenomskinliga dagen. I drömmarna skådar hon ett, men ögat ser ett annat.
    Hon lever en hemmafrus liv i en liten lägenhet med balkong. Med en man som mest bara arbetar och med en lågmäld son, som just börjat skolan.
    Än målar hon upp sig likt en filmstjärna, än låser hon in sig med sin mäktiga tystnad. Hon bjuder sonen på törstande kärlek, men även på otyglat våld. Blundande dansar hon på röllakansmattan.
    Dröm och verklighet samspelar inte. Sätts drömmarna på prov, mister de sin svindlande lätthet och ersätts av nya drömmar och åter nya. Den pockande förlossningen glider undan, som funnes den blott i en gränslös stiltje bortom tid och rum.

---

Krister Gidlund föddes 1943 i Karlstad, där han bodde till och med sitt tredje skolår. Uppvuxen i tidnings- och förlagsmiljö med anknytning till arbetarrörelsen. Fadern Alfons Gidlund var VD för Värmlands Folkblad, senare chef för Tidens förlag. Far och son startade eget förlag (Bok & Bild) och utgav en första titel 1964.
    Krister Gidlund tog en fil.kand i Stockholm och grundade Gidlunds förlag 1968 tillsammans med hustru Gertrud. Är numera bosatt i Hedemora men "känner sig ju fortfarande mer som värmlänning än som mas".

Det är 80-tal och kriget mellan Iran och Irak bryter ut. Lantarbetaren Issa kommer i konflikt med ett gäng tjuvar, som vill skrämma bort honom från hans arbetsplats.
    När Issas fru dör, upptäcker Issa att han kan tjäna pengar som versläsare på begravningsplatsen. Han lär sig verserna utantill, eftersom han inte kan läsa.
    Under tiden skärps konflikterna i det iranska samhället. Issa hjälper en prostituerad, som misshandlas av Moralkommittén. Och ledare för kommittén är en gammal bekant – tjuven Ali.
    Den iranske författaren Mohammad Gerami – sedan 1989 bosatt i Sverige – skildrar med humor och värme Issas liv på den iranska landsbygden. Här finns en häpnadsväckande frispråkighet och ärlighet, som gör romanen till en angelägenhet för alla som vill veta mer om den islamska världen.

---

Mohammad Gerami är född 1964 i Iran. Kom till Sverige 1989.
    "Jag föddes i en bondefamilj i norra Iran. Min far var kohandlare. Han ville att jag skulle hjälpa honom i hans arbete, istället för att gå till skolan. Det var dagdriveri, trodde min far. Jag missade det första skolåret, men nästa år satte jag mig på skolbänken, tack vare min mors envishet."

I fängelset författade Janne Bergquist den ständigt aktuella Autonomisk manual om hur man värjer sig mot överhetens tjyvsamhälle – en skrift som här publiceras för första gången, med ett efterord av vännen Birgitta Stenberg. Boken har illustrerats av Lars Sjunnesson, bl.a. känd genom figurer som Åke Jävel och Tjocke-Bo.
    En humoristisk och träffsäker bruksanvisning i 219 punkter om hur man bör förhålla sig till »överheten«.

---

Janne Bergquist, 1930–1994, väckte stor uppmärksamhet med sina romaner och noveller på 1950- och 1960-talen. Han var en vagabond och äventyrare, mellan varven också kåkfarare.

En kylig aprilkväll ute på Fredlarna i Stockholms ytterskärgård möts Marie och Jari. Dagen efter blir en man skjuten på andra sidan ön. Marie och Jari kommer dit strax efter, men då är redan mannen döende. Det slumpartade mötet får oanade konsekvenser ...
    När skymningen faller är sikten som bäst är en spänningsroman. Men det är också en berättelse om mötet mellan två människor och deras olika sätt att förhålla sig till livet.

---

Kerstin Loenberg: "1959 köpte mina föräldrar en tomt på Blidö. Det var under den korta tidsepok då även arbetare hade råd att skaffa sig ett fritidshus i Stockholms skärgård. Mitt liv har präglats av ett slags nomadliv mellan Stockholms södra förorter och Stockholms norra skärgård. Att skriva en roman som utspelar sig i dessa miljöer har alltid lockat mig."

Huvudpersonen i Claudio Magris fantasieggande roman är Jørgen Jørgensen, en fascinerande gestalt i 1800-talets Europa. Han föddes som dansk men lyckades 1809 bli kung av Island.
    Efter många år slog han sig ner i England, där han spelade, söp och försörjde sig genom okonventionella metoder. Han dömdes till döden, men deporterades i stället till Tasmanien där han slutade sina dagar.
    Claudio Magris berättar också om en av de många italienarna som efter andra världskriget sökte sig till Jugoslavien för att hjälpa till att bygga socialismen, men som uppfattades som spion och hamnade i fruktansvärda fångläger.
    Dessa två öden vävs samman med Jasons äventyr i den gamla grekiska sagan.

---

Claudio Magris, är född 1939 i Trieste i Italien och var i många år professor i tyska språket och litteraturen i sin hemstad.
    Magris fick sitt internationella genombrott med den stora essäromanen Donau, som kom på svenska 1990 och som behandlar den centraleuropeiska kulturen och kulturhistorien. I Donau och i de följande böckerna Ett annat hav, Mikrokosmos och Utopi och klarsyn har Magris visat på det fruktbara i mötet mellan reseskildring, roman och essä. I blindo, som är en berättartekniskt avancerad dokumentärroman om mänsklighetens oförnuft, svekfullhet och oförmåga att se, är hans hittills största satsning som renodlad romanförfattare.

Det är när sommaren är som allra varmast, när luften står alldeles stilla, så är det som om naturen och verkligheten håller andan. Då känns det som att vad som helst kan hända. I Mannen på Trinisla händer det.
    Trinisla är en ö. Namnet är en sammanslagning av latinets "tri", som betyder tre, och "insulae", som betyder öar – tre öar som vuxit ihop till en. Det låter kanske som en ö i ett varmt hav mycket långt bort, ett exotiskt stycke land på andra sidan klotet. Men faktum är att Trinisla ligger så nära som i Bohuslän, strax norr om Hamburgsund.
    Här utspelar sig Jerker Virdborgs nya roman, som liksom hans tidigare böcker, i synnerhet Svart krabba, är ett fascinerande möte mellan det hemtama och det okända. Det är en ohyggligt förtätad historia om ett tryckande varmt sommardygn då ön är full av semesterfirare, bland annat den lättirriterade Johan och hans tjej Petra, och systrarna Anne och Lina och deras nedgångne far. Under detta dygn är det som om tiden upphävs, och märkliga ting och människor dyker upp. Framför allt får Trinisla besök av en man som seglar in i hamnen med en nästan övernaturlig precision, med ett skepp som varken är av metall, trä eller plast. Vem är han?
    Jerker Virdborg rör sig i metafysikens och science fiction-genrens utmarker, men är helt sin egen, med en omisskännlig stil sedan debuten med novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt.

---

Jerker Virdborg, född 1971, är uppväxt i Lindome utanför Göteborg och numera bosatt i Stockholm. Han debuterade våren 2001 med novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt och året därpå utkom romanen Svart Krabba som bland annat belönades med tidningen Vi:s litteraturpris. Boken har översatts till sju språk. Våren 2005 publiceradess romanen Försvinnarna och i september 2007 utkom Mannen på Trinisla.

Det är en mulen dag i början av regnperioden, i en gammal, sliten huvudstad i Norden. Trasiga hus, trasiga gator. Kring stadskärnan är spillror av förorter, betongsarkofager, nedlagda industriområden, provisoriska sjukhus, ödsliga gärden, en krans av karantäner och därutanför, på andra sidan gränsen – kaos, förbjudet land, härjat av stormar, översvämningar, epidemier, folkvandringar.
    Orden har förlorat innehåll. ”Chock” är utslitet och ”kärlek” obsolet.
    Hanck Orn sitter i sin lägenhet och lyssnar på Orgeln i en utsändning från Storkyrkan. Stycket har pågått i över hundra år.
    Då går strömmen, musiken tystnar, magin bryts och allt blir mörkt. Strömavbrott hör till vardagen, men det här är något annat, ett djupare, mer bestående mörker.
    I detta mörker nås han av ett dödsbud. Han har förlorat den människa som visat på en möjlig tolkning av just ordet ”kärlek”.
    Omständigheterna kring dödsfallet är oklara. Saknaden ordlös. I fruktan för att förlora sitt förstånd börjar Hanck att undersöka saken.
    Det blir en vandring ända ner i dödsriket.
    En fest har urartat i våld och misshandel. Gästerna tillhörde Familjen, den krets av hårdföra män och kvinnor som kontrollerar staden och ansvarar för dess beskydd. Gudalika gestalter.
    Hanck förstår det som att festen pågått mycket länge, i över tusen år, att den föregår undergången, att den är ett orkanparty.
    Offret finns omnämnt i ett av Eddans mest berömda kväden.
    Gärningsmannen blir omsider bestraffad, på värsta tänkbara sätt. Hanck ställs inför förlåtandets dilemma – lyckas han formulera kärlekens väsen så kan det få oöverskådliga följder.

---

Klas Östergren är född 1955 i Stockholm. Han debuterade 1975 med Attila, som följdes av Ismael och Fantomerna, tre självbiografiskt färgade böcker. Sitt stora publika genombrott fick han med Gentlemen, en modern pastisch på Strindbergs Röda rummet. Det fränt samhällskritiska perspektivet fördes vidare i Fattiga riddare och stora svenskar. Den kritikerhyllade, informella trilogin Ankare, Handelsmän och partisaner och Under i september har närmast karaktären av kammarspel, som skildrar utsatthet och mänskliga tillkortakommanden.
    Östergren har haft stora framgångar som manusförfattare för TV (Offer och gärningsmän och Soldater i månsken) och film (bl.a. den uppmärksammade långfilmen Veranda för en tenor, som bygger på en av novellerna i Med stövlarna på). Han har också översatt dramatik och gjort en nyöversättning av Salingers klassiska Räddaren i nöden.
    Sedan många år är han bosatt på Österlen i Skåne.

Under andra världskriget anmälde sig den femtonårige Günter Grass som frivillig i Wehrmacht och ville bli ubåtssoldat, men nekades på grund av sin låga ålder. Två år senare, 1944, blev han inkallad till tjänstgöring i Waffen-SS. Han sårades och upplevde krigsslutet på sjukhus. Men hans tjänstgöring i SS förblev en hemlighet ända tills han avslöjade den i en intervju i Frankfurter Allgemeine hösten 2006, i samband med att hans självbiografiska bok När man skalar lök utkom.
    Självbiografin är en uppgörelse med den godtrogne och äventyrslystne tonåringen Günter Grass. Men det är inte bara historien om pojken som soldat i mördarnas uniform. Det är också historien om en dagdrömmare som tidigt ville bli konstnär och som lärde känna den europeiska konsthistorien genom samlarbilder i cigarettpaket. Det är historien om den första kärleken och hungern efter det andra könet, om hundår, konststudier och läroår – fram till det internationella genombrottet med romanen Blecktrumman 1959.
    När man skalar lök är Günter Grass omisskännligt svindlande berättelse om en pojke som hålls hemlig genom ett helt liv i litteratur och politik.

---

Günter Grass är född 1927 i Danzig-Langfuhr av tysk-polska föräldrar. Han inkallades 1944 och hamnade i amerikansk fångenskap. Efter frigivningen 1946 var han bl.a. lantarbetare och gruvarbetare, innan han gick på konstakademin i Västberlin.
    Blecktrumman (1959) var hans första roman. Den blev en omedelbar internationell succé och etablerade Grass som ledande inom tysk efterkrigslitteratur.
    Günter Grass tilldelades 1999 års Nobelpris i litteratur för att "i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte".

Tjugofem år efteråt får Juha ett brev från Jenny, barndomsvännen som han inte sett sedan han steg på tåget vid Sävbyholms station för att aldrig återvända.
    Tjugofem år efteråt får han veta att något fruktansvärt hände Jenny den där sista fredagkvällen före skolavslutningen då han inte var med.
    Jenny handlar om en enda försommarnatt i barndomen – den som aldrig kan göras annorlunda.
    Jenny är Jonas Gardells tredje roman i den serie som inleddes med En komikers uppväxt och följdes av Ett ufo gör entré.

---

Lars Jonas Holger Gardell är född 1963. Han är uppväxt i Enebyberg och bor numera på Södermalm i Stockholm tillsammans med Mark Levengood. Jonas har gått 3-årig samhällsvetenskaplig linje. Han är uppväxt i Baptistkyrkan, är fortfarande kristen. Bibeln är hans främsta inspirationskälla.
    När Jonas var 18 trodde han att han skulle bli skådespelare och sökte också in till scenskolan, men insåg att han inte ville stå på scenen som någon annan än sig själv. Engagerad i anarkist-rörelsen i början av 80-talet drev han tillsammans med vänner ett konstgalleri och det var där han skrev sin första bok. För att försörja sig arbetade han som krokimodell och levde på socialbidrag.
    1985 debuterade Jonas med romanen Passionsspelet och har sedan utgivit nio böcker till.

Solskenshäst är berättelsen om Lilla som under hela sitt liv levt för andra. Sina egna känslor har hon försummat och stängt inne. Men när hon i fyrtioårsåldern återser den man hon en gång avvisade, öppnas slussarna inom henne sakta men säkert. Den färglösa kvinnan börjar få färg och leva igen. Återseendet öppnar också dörrarna till det förflutna, till barndomen och uppväxten.
    Solskenshäst är en drabbande uppväxtskildring skriven på Steinunn Sigurðardóttirs typiskt känslomättade och lekfulla språk. Romanen togs väl emot på Island av såväl press som allmänhet och gick direkt upp på topplistan. Boken har också nominerats till det isländska litteraturpriset (motsvarande det svenska Augustpriset) och de isländska bokförsäljarnas pris.

---

Steinunn Sigurðardóttir, född 1950 i Reykjavik, är en av Islands främsta författare. Hon har studerat psykologi och filosofi vid universitetet i Dublin och arbetade under många år som journalist. 1969 debuterade hon med diktsamlingen Sífellur (Återkommanden). Från 1980 är hon författare på heltid och har sedan dess publicerat och skrivit en rad diktsamlingar, novellsamlingar, romaner och TV-pjäser, samt även översatt både poesi och prosa till isländska. Steinunn Sigurðardóttir har bott i över tio länder, men är sedan många år bosatt i Frankrike.

»Kort och gott så väntade jag som sagt med att må dåligt tills jag var runt trettio. Eller snarare med att upptäcka att jag kunde må dåligt som vem som helst och att min så kallade psykiska styrka, min så kallade charmfulla likgiltighet, min så kallade distans i alla lägen, i alla fall rent teoretiskt, rent idealistiskt, rent litterärt, att allt detta inte räckte långt när jag väl åkte på en helt vanlig fet smäll på käften som kom från hjärtat och med full kraft.»
    Jag var bakom dig är romanen om en ung mans omskakande uppgörelse med sig själv och sitt liv. Rakt på sak, sarkastiskt, självutlämnande, talar han om ett äktenskap i upplösning, om kärlek, svartsjuka, åtrå och förödmjukelse. Om att vara man. Om att bli vuxen.

---

Nicolas Fargues, född 1972, är en av sin generations mest uppmärksammade franska författare. Efter att ha varit bosatt på Madagaskar lever han idag i Paris. Succéromanen Jag var bakom dig, 2006, är den första av hans sex böcker som har översatts till svenska.

Rebecka har just firat sin sons tvåårsdag och börjat på sin drömutbildning när hon plötsligt och oväntat dras in i tungt drogmissbruk.
    Hennes chockade anhöriga vädjar till henne att lägga in sig för avgiftning och söker desperat hjälp hos myndigheter och institutioner. Deras lägenhet förvandlas till en larmcentral, och de kastas mellan hopp och förtvivlan. När Rebecka ännu en gång sviker ett löfte brister det för dem och de inser att hela deras tillvaro är på väg att rasa samman.
    Sigge Eklunds berättelse är en både spännande och starkt känslomässigt laddad roman om medberoende – om den varulvsvals som de anhöriga bjuds upp till och den smärtsamma insikt de till slut tvingas fram till.

---

Sigge Eklund är född 1974 och uppvuxen i Stockholmsförorten Akalla. Idag lever han med flickvän och två barn i Stockholm. Vid sidan av sitt skrivande är han grafisk formgivare.

I sin bok ser Lennart Hagerfors med självironisk blick på författarrollen och skrivandets villkor. Det är både roande och insiktsfullt.
    I.S. har fått skrivkramp. Ett stort projekt han arbetat länge på har havererat. Det handlade om människor som av ett eller annat skäl inte passar in i den svenska verkligheten. I väntan på att skrivkrampen ska släppa har han lovat hålla en kurs i Visby, en skrivarkurs.
    Så fort han stiger in i salen på Folkuniversitet får han syn på fem av sina särlingar: en gammal baron som befinner sig i fel århundrade, en maoriprinsessa som hamnat på småländska höglandet, en värmländsk bonde som samlar på gamla klockor, en nunna med heta men undertryckta känslor och en mc-man som exploderar när som helst.
    Dessutom en till synes alldeles vanlig gotländsk tant.
    Det blir tre intressanta och omtumlande dagar som får oanade konsekvenser för både I.S. och kursdeltagarna.

---

Lennart Hagerfors är född 1946 i Eskilstuna och bor för närvarande i Stockholm. En stor del av sin uppväxttid bodde han i Kongo där hans föräldrar Sven och Maja verkade som missionärer. 1979 disputerade han vid Stockholms universitet och blev filosofie doktor i litteraturvetenskap. Några år tidigare hade han börjat skriva kritik i Aftonbladet och i Bonniers Litterära Magasin.
    Från 1982 till 1988 var han redaktör för BLM och under 90-talet kulturskribent i Expressen. Han har även varit programledare i TV 2 för "Samtiden", ett program om livsåskådningsfrågor. Hagerfors är en litterär mångsysslare och verksam som bland annat prosaist/berättare, barnboksförfattare, poet och ungdomsboksförfattare.

När den luggslitne svenske diplomaten Henri S på Allhelgonadagen beger sig till Ryska kyrkan i Nice för att lyssna på Saint-Saëns orgelmässa sprängs han i stycken av en vacker tjetjensk terrorist i en doft av vit mysk och trotyl. Hans förlorade son Frédéric upptäcker att varje fragment av fadern också är ett köttsligt minneschip som möjligen kan avlyssnas, och nedskrivas.
    Bokens andrastämma tillhör Henris bättre jag, kameramannen Carlo S som filmat seklets stora män, och mindre figuranter som berättaren själv. Så utvecklas "en lögnaktig självbiografi" från det blodiga 1900-talet i 30 dubbla sekvenser förgrenade i dolda rotsystem, rhizomer...

---

Carl Henrik Svenstedt, född 1937 i Motala, har publicerat femton böcker sedan debuten 1965 och gjort ett trettiotal filmer. Professor i art and technology och den svenska utposten för E.A.T. Experiments in Art & Technology.

Det handlar om Ofelia, ett barn fortfarande, som väntar på sitt öde: Hamlet. När deras korta kärlekshistoria är över söker hon honom igen. Det är något hon vill säga honom, något som kanske skulle få livet att gå vidare. Men Ofelia saknar ord och bevarar sin hemlighet i över fyrahundra år.
    Rose Lagercrantz gör i romanen Ofeliaetyderna ett försök att förstå Shakespears Ofelia. I en tilldiktning lägger hon ett oväntat och fascinerande perspektiv på den fiktiva gestalten. Ofeliaetyderna handlar också om en ung skådespelerska av idag som blir förvirrad av rollen som Ofelia och om en författare som skriver etyder, övningar. Liksom Rose Lagercrantz är han upptagen av att begripa sig på den gäckande flickan från det ryktbara dramat.

---

Rose Lagercrantz, född 12 juni 1947 i Stockholm, svensk författare. Gift med Hugo Lagercrantz sedan 1966.
    Hon skriver främst barn- och ungdomslitteratur, men skriver även för vuxna
    Rose Lagercrantz satt 1989–1996 på stol nr 13 i Svenska barnboksakademien.

Utbölingen Francis Sancher hittas en dag död, med ansiktet nertryckt i leran, på en stig utanför den lilla byn Rivière au Sel på Guadaloupe. Det förvånar få av byns invånare eftersom Sancher ofta brukat förutspå att han skulle gå en onaturlig död till mötes. Han var en hemlighetsfull och vemodig man, lika avskydd som älskad.
    Den stilige Sanchers död blir upptakten till en berättelse om kärlek och hat, om rädsla men också om försoning. Byborna samlas till en gemensam likvaka och under en och samma natt berättas var och ens livshistoria. Bybornas minnen bidrar med olika pusselbitar till mysteriet Francis Sancher.
    Färden genom mangroven är en färgstark skildring som fångar mycket av den karibiska kulturens temperament och dramatiska historia.

---

Maryse Condé, född 1937 på Guadeloupe, anses vara en av den karibiska litteraturens främsta författare. Hon har skrivit ett tjugotal romaner, är flerfaldigt prisbelönad och har undervisat vid bland annat Harvard och Columbia University i New York.