Stora världen
av David Malouf
Stora världen är förlagd till åren mellan 1920 och 1988 och ger en inblick i över sjuttio år av Australiens historia. Det är en brett upplagd, allvarlig och varm, berättelse om två unga män som lär känna varandra när de under andra världskriget hamnar som japanska krigsfångar vid Dödens järnväg i nuvarande Malaysia och Thailand: Digger Keen som alltid är sig själv och Vic Curran som gärna skulle vilja vara det, men nästan alltid är någon annan. Den ende han egentligen visar sig själv för är Digger.
Originaltiteln The Great World anspelar på ett nöjesfält med det namnet i Singapore, vilket när japanerna 1942 hade intagit staden användes som fångläger, men titeln, Stora världen, har också en ironisk biton – anledningen till att de unga männen tog värvning var att de ville ut och se världen, och vad fick de se? Utmärglade män som gick under av malaria, beriberi och andra tropiska sjukdomar. Men det vore inte en titel påfunnen av David Malouf om den inte samtidigt uttryckte hur storslagen världen är, och vilka mysterier den bjuder på bara man håller ögonen öppna.
David Malouf är en av Australiens mest ansedda, nu levande, författare och poeter. Han föddes i Brisbane 1934. Fadern var av libanesiskt kristet ursprung och modern av engelskt judiskt.
Malouf debuterade som poet i början av 1970-talet och hans första roman, Johnno, kom 1975. Han är synnerligen verksam, 2014, lagom till sin 80-årsdag, gav han ut både en diktsamling, Earth Hour, och en essäsamling, A First Place.
Hans verk har hyllats av kritiker runt om i världen och belönats med många utmärkelser, som till exempel Commonwealth Writers' Prize, Miles Franklin Literary Award, International IMPAC Dublin Literary Award, Australia-Asia Literary Award, Neustadt International Prize for Literature, samt sist men inte minst John D. Criticos Prize for Greek Literature för Lösen (2009), en roman som bygger på/är en omskrivning av 24:e sången i Iliaden. Det var första gången det priset gick till ett skönlitterärt verk.