Efter den enorma internationella framgången med Tillsammans är man mindre ensam kommer Anna Gavalda med ännu en stor roman om människor som fått sina törnar i livet men som finner tröst i varandra. I centrum står Charles, arkitekt med många prestigefyllda uppdrag långt utanför Frankrike men mindre framgångsrik med att skapa ett hållfast liv utanför arbetet.
    Han börjar närma sig 50, hans relation med Laurence blir allt kallare och en trötthet håller på att äta upp honom inifrån. Så får han ett osignerat brev, Anouk är död, och minnena väller över honom. Han söker sig nu tillbaka mot händelser och människor i sin ungdom, och möter på vägen Kate, en kvinna som lever i ett slags lantligt, stökigt paradis omgiven av barn och djur.
    Men även Kate, sin smittande vitalitet till trots, har prövats av livet och tvingats till svåra val. Kate och Charles dras till varandra men inget är givet på förhand ...

---

Anna Gavalda föddes 1970 utanför Paris, där hon även är uppvuxen. Nu är hon bosatt med sin familj i trakten nordost om Paris. Hon har tidigare studerat vid Sorbonne och är utbildad lärare i modersmålet. Idag skriver hon på heltid.
    Hennes första roman heter Jag älskade honom (Je l'aimais).

Norra kvarken och Bottenviken: Omkring väst, 10–12 m/s, dålig sikt
    "Det prasslar till i dasstunnan. I nästa stund känner Josefa något kallt på låren, den unkna stanken av bajs går inte att ta miste på. Hon sätter handen för munnen, inte ett ljud ska de få ur henne. Hjälpligt torkar hon sig med tidningspapper, lukten går inte bort, klänningen är för alltid förstörd. Utanför hörs skratten: 'är du inte klar snart?' Splitvedjäntans dotter, henne får man kasta skit på, det vet man väl vilken sort hon är. Josefa kramar broschen hon nyss fått av Sandor och försöker undgå de hånfulla blickarna."
    Om dagen är hon flickan med tvättkorgen, mager och oansenlig. Men Sandor vet bättre. Det är om kvällarna som Josefas själ får liv. På klipporna ut mot havet med honom, Nikanor och Mildred talar hon sig varm om jämlikhet, förändring och en värld bortom Holmsund. För Sandor är Josefa den enda, i sina manskläder och med sitt utsläppta hår står hon för något okuvat som han till varje pris vill vara nära.
    Fyrtio år senare är Josefa borta och drömmen om en bättre värld lika punkterad som den gamla vänskapen. Men mellan den unga Alexandra, klädd i manskläder och lika mycket mot strömmen som en gång Josefa, och den åldrade Mildred växer en udda vänskap fram, och även hos Sandor och Nikanor rör Alexandras närvaro upp känslor och minnen.
    Annica Wennström berättar med sällsynt poetisk glöd en historia om kärlek, kanske inte den som alltid är tillräcklig eller ens självklar, men som ändå är livsnödvändig, om självförakt och skam, uppror och frihet. Samt om det där besvärliga som vi alla känner igen; svårigheten att veta vad vi innerst inne vill.

---

Annica Wennström, född 1966 i örnsköldsvik och uppväxt i Holmsund, Västerbotten, trollbands redan som liten av berättandets magi. Hon är journalist och har tillsammans med Maria Herngren och Eva Swedenmark skrivit fem deckare för vuxna och fyra för ungdomar under pseudonymen Emma Vall.
    Lappskatteland (2006) var hennes debutroman.

När systrarna Camilla Grebe och åsa Träff var små smög de på varandra och tjuvläste varandras dagböcker, nu de bildar en ny, spännande författarduo!
    Siri är psykolog och psykoterapeut. Till hennes praktik på Södermalm kommer alla sorters människor. De hänger av sig kappan, tar några klunkar vatten och berättar om sina djupaste rädslor och mörkaste hemligheter. Men Siri bär också på en smärta. Hon är änka sedan hennes man omkom för ett år sedan, och i skärgårdsstugan som skulle blivit deras drömhem känner hon sig alltmer ensam och rädd.
    Så hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring?
    Siri börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.
    Någon sorts frid är till sista sidan en riktig bladvändare. Skickligt använder Grebe Träff den klassiska deckarens alla möjligheter att driva upp spänningen och listigt plantera ut ledtrådar – eller villospår! – i handlingen. Samtidigt gör de något nytt och eget av genren. I terapisamtalen med bokens karaktärer växer en förtröstansfull insikt fram hos läsaren att vi delar våra mörkaste hemligheter med varandra. Och en obehaglig fråga väcks: Betyder det att jag också kan bli en mördare?

---

Camilla Grebe och Åsa Träff, är systrar och växte upp i älvsjö utanför Stockholm. De älskar deckare och all spänningslitteratur (kolla in Deckarsystrarna).
    Camilla, född 1968, bor i Stockholm med man, två barn och en dalmatiner. Hon är civilekonom och var bl.a. med och startade ljudboksförlaget StorySide. Idag driver hon ett konsultbolag.

"Jag heter Brodeck och jag har ingen del i det här. Jag vill gärna få det sagt. Jag har inget gjort, och när jag fick veta vad som inträffat skulle jag ha kunnat tiga, men de bad mig berätta. De tvingade mig, de flesta hade nävarna knutna eller händerna i fickorna. 'Du kan ju skriva', sa de."
    Brodecks uppgift här i livet består i att rapportera om fauna och flora, om årstiderna och viltet, vattenståndet i floden Staubi, om snödjup och regnmängder, ett arbete som inte har någon betydelse för den myndighet han skickar rapporterna till.
    Hur som helst ligger Myndigheten mycket långt bort, på flera dagsresors avstånd från den avkrok där Brodeck lever och verkar. Han vet inte ens om rapporterna kommer fram eller om de alls blir lästa. Efter kriget fungerar inte posten som förr, det kommer att ta lång tid innan saker och ting återgår till det normala.
    Särskilt inte efter det som inträffade på Schloss värdshus för ungefär tre månader sedan, det som byborna på sin dialekt kallar för De Ereigniës, den så kallade incidenten. Den kväll då främlingen i byn, mötte döden.
    Brodeck skrider till verket med sedvanlig noggrannhet och flit. Han tänker inte utelämna något i sin rapport. Allt ska med. Allt han sett och hört. även om de övriga byborna inte står ut med att höra sanningen.
    "Vad ska det tjäna till?" frågar byborna Brodeck. "Vad spelar det för roll att ytterligare en man dött, det dog ju så många under kriget. Du behöver ju rapportera händelsen, inte ta med en massa onödiga detaljer." Brodeck förstår undertonen i varningarna.
    Hålla sig till saken, inte söka efter det outsägliga, det som inte syns, det är Brodecks uppdrag den här gången, ändå gör han det motsatta och svävar plötsligt själv i livsfara.
    I denna poetiskt suggestiva allegori över krigets fasor och människans ondska firar Philippe Claudels prosa stora triumfer.

---

Philippe Claudel, född 1962, har återvänt till sin barndomsstad Dombasle-sur-Meurthe-et-Moselle utanför Nancy, efter att ha varit verksam som fransklärare i 15 års tid på olika platser i Frankrike.
    Philippe Claudel är en mångbegåvad författare. I oktober 2008 hade hans teaterpjäs "Parle-moi d'amour" premiär och i februari samma år visades på Berlinfestivalen hans första långfilm "Jag har älskat dig så länge" (som han också skrivit filmmanus till) med Kristin Scott Thomas och Elsa Zylberstein i huvudrollerna.

I sumpmarken utanför King's Lynn i Norfolk hittar polisen människoben. Man misstänker att det är kvarlevorna efter Lucy Downey, en flicka som kidnappades för tio år sedan, och kallar in arkeologen och benexperten Ruth Galloway. Det kommer att förändra hennes liv för alltid.
    Den överviktiga Ruth Galloway närmar sig fyrtio och har försonats med tanken på att hon kommer att vara singel resten av livet. Hon bor ensam med katterna och radion som enda sällskap och föreläser på universitetet. När Ruth undersöker benen visar det sig, till kriminalkommissarie Harry Nelsons besvikelse, att benen är mer än tusen år gamla.
    ända sedan Lucy kidnappades har Nelson fått mystiska brev som innehåller referenser till rituella offer. När ännu en flicka försvinner och Nelson får ett nytt brev ber han Ruth om hjälp med att tolka breven. Samtidigt som Nelson och Ruth närmar sig varandra visar det sig att Ruth svävar i livsfara för att hon hjälper polisen. Jakten på kidnapparen blir en kamp mot klockan för både den försvunna flickan och Ruth själv.
    Elly Griffiths debut som kriminalförfattare är en spännande berättelse med huvudpersoner som stannar hos läsaren långt efter sista sidans slut. Flickan under jorden är den första boken i serien om den färgstarka Ruth Galloway.

---

Elly Griffiths bor strax utanför Brighton med man och barn. Hon debuterade som kriminalförfattare med romanen Flickan under jorden, som väckte viss uppmärksamhet. Huvudpersonen, den färgstarka arkeologen Ruth Galloway, har delvis som förebild Ellys man, som tog farväl av sitt jobb på en bank för att i stället utbilda sig till arkeolog.
    Inspiration i skrivandet har hon också fått från sin faster, som bor i Norfolk och som berättade en massa om traktens myter och legender när Elly var liten.

Tiden: Ungefär nu. Platsen: Visby. ämnet: Kärlek. Självfallet kärlek. Mitt i livet finner sig de fyra berättarna drabbade av kärlekens omvälvande och besvärande makt. Vem hade trott att montessoriförskolan och rotaryklubben kunde ställa till det så i föräldrars och karriäristers liv?
    I denna ömsom allvarliga, ömsom komiska samtidsroman skildar Carina Burman med stilsäker finess livsval, otrohet, dagdrömmar, vardagstristess, depressioner, tonåringar och småbarn.
    Kärleksroman är en modern sedeskildring från rockmusikens, dataspelens och deckarnas tidevarv.

---

Carina Burman är född 1960 och är författare och litteraturforskare verksam vid Uppsala universitet. Hon debuterade med Min salig bror Jean Hendrich, en fiktiv roman om 1700-talsskalden Johan Henric Kellgren som fick mycket stor uppmärksamhet. Hösten 2001 utkom en stor biografi över Fredrika Bremer, som Carina Burman arbetat med under flera år.
    Hon har gjort sig ett namn som skicklig pastischör av äldre tiders språk och stämningar. (Pastisch, från franska pastiche, konstverk som avsiktligt efterbildar annan tids eller konstnärs stil.)

Någon vakar i natten utspelas under ett enda innehållsrikt dygn. Den tidigare borgmästaren i Boston, Bernard Doyle, tar med sig sina två adopterade söner, som är afroamerikanska, för att se Jesse Jacksons föreläsning på Harvard.
    Bernards dröm är att sönerna ska gå i hans fotspår och bli framgångsrika politiker, något som inte alls tycks intressera sönerna som istället valt att satsa på karriärer inom naturvetenskapen.
    På väg hem från föreläsningen inträffar i snöovädret en olycka som för alltid förändrar familjens liv. En av sönerna blir i sista stund räddad från att bli påkörd av en bil. Kvinnan som knuffar undan honom och räddar hans liv blir däremot allvarligt skadad. Hennes unga dotter blir dessutom vittne till olyckan och chockas svårt. Men det visar sig att omständigheterna är mer logiska än någon kunnat ana.
    I Boston denna natt kommer familjen Doyle att få uppleva saker som på ett eller annat sätt berör klass, ras, och kön. För ibland fattar människor val som är större än de själva – och just då kan man bli den som vakar i natten.

---

Ann Patchett är född 1963 i Los Angeles. Hon växte upp i Nashville, Tennesse där hon fortfarande bor. Sin första novell fick hon publicerad under sin studietid vid Sarah Lawrence College. Därefter studerade hon vid University of Iowa.
    1992 debuterade hon med Patron Saint of Liars, vilken har filmatiserats för CBS (1997). Ann Patchett har skrivit för bland annat New York Times Magazine, Chicago Tribune, Vouge och Elle.
    Ann Patchetts internationella genombrott kom med romanen Bel Canto (2001), för vilken hon tilldelats PEN/Faulkner Priset samt det engelska Orangepriset. Bel Canto som har översatts och getts ut i ett tiotal länder (på svenska augusti 2004).

I Sommartid får vi följa en ung man som jobbar med en biografi om den bortgångne J.M. Coetzee. För att kunna ge en levande bild av författaren träffar han en rad personer som han tror har haft stor betydelse för honom och särskilt inriktar han sig på kvinnorna. Bland andra träffar han Julia, en gift kvinna Coetzee hade en affär med, kusinen Margot som stod honom särskilt nära och den brasilianska dansösen Adriana som han förgäves trånade fter.
    Genom dessa besrättelser växer bilden fram av en tafatt älskare och en udda, efterhängsen och socialt handikappad person. Och inte var han heller en så märkvärdig författare, de fina priserna och utmärkelserna till trots.
    Nobelpristagaren J.M. Coetzee upphör aldrig att överraska sina läsare och i Sommartid är han inte nådig mot sig själv när han självrannsakande och utlämnande, men med en befriande humor och självdistans, synar sin egen person och betydelse.
    Detta är den avslutande delen i Coetzees självbiografiska romantrilogi där tidigare Pojkår och Ungdomsår utkommit.

---

J.M. Coetzee (John Maxwell Coetzee) är född 1940 i Kapstaden, Sydafrika. Bland hans förfäder finns både boer och engelsmän. Föräldrarna skickade honom till en engelsk skola och han växte upp med engelska som förstaspråk.
    I början av 1960-talet flyttade han till England och där arbetade han i början som dataprogrammerare. Han bedrev sedan studier i litteraturhistoria i USA och undervisade sedermera i litteratur och engelska vid State University of New York, Buffalo fram till 1983.
    år 1984 blev han professor i engelsk litteratur vid universitetet i Kapstaden och 2002 emigrerade han till Australien, där han är knuten till University of Adelaide. Sedan 2002 är han också Distinguished Service Professor vid University of Chicago.
    Coetzee fick 2003 års nobelpris i litteratur.

Höstterminen på Journalisthögskolan i Göteborg närmar sig sitt slut. 23-åriga Frida Fors väntar spänt på besked om var hon ska få göra sin praktik. Hon vet att en bra praktikplats kan öppna dörrar till de åtråvärda jobben inom medievärlden.
    Beskedet kommer som en kalldusch. Hennes charmige, begåvade pojkvän får drömplatsen på Aftonbladet i Stockholm, själv hamnar hon på Smålandsbladets lokalredaktion i Bruseryd, ett stillastående samhälle som knappt finns med på kartan.
    När hon dessutom lämnas av pojkvännen känns det som om hon nått nollpunkten. Men mot sin vilja blir hon indragen både i sina medarbetares och bybornas personliga öden och växer som människa genom att hjälpa andra.
    Finns inte på kartan är en charmig och engagerande roman om kärlek, vänskap och hur det är att leva på en liten ort som hotas av avfolkning.

---

Carin Hjulström är en mycket populär journalist och programledare. Hon har arbetat som reporter på bland annat Göteborgs-Tidningen och Aftonbladet, och varit programledare för exempelvis Melodifestivalen, Carin med C, TV-Huset och Carin 21:30. Hon har även jobbat på produktionsbolaget MTV som programutvecklare, manusförfattare och informationschef. Carin Hjulström är krönikör i Aftonbladet och Göteborgs-Posten.

Petra Wester är advokat i Stockholm, där hon bor med sin 16-åriga dotter Martina. Petra har ett sommarhus på österlen dit hon söker sig för att komma undan stress och yrkesliv.
    En sommar blir Petra kontaktad av affärsmannen Sten Backman, en bekant från studietiden, som just ärvt den pampiga österlenska gården Hamra efter att hans far plötsligt gått bort. Stens nya planer för Hamra och den traditionsenliga jakten där ses inte med blida ögon i trakten. Samtidigt genomför miljöaktivister en rad protestaktioner på båda sidor av sundet.
    En plötslig och tragisk dödsolycka sätter i gång polisens utredning. Under ytan i det vackra österlenska landskapet styrs händelserna av kärlek, svek och avund, vilket sätter i gång en spiral av våldsamma gärningar. Petras efterforskningar på Stens uppdrag blir nu allt farligare och hennes upptäckter gör att hon motvilligt dras in i polisutredningen.

---

Anna Bovaller, född 1963 i Trollhättan, är bosatt i Nacka tillsammans med sin man och tre söner. Hon har arbetat som advokat och bolagsjurist och är numera chefsjurist på LFV.
    Anna Bovaller gick Ordfronts skrivarkurs under hösten 2006 men har sedan länge haft tankar på att bli författare. Svinajakten är den första kriminalromanen av hittills planerade tre böcker om advokat Petra Wester.

Igelkottens elegans är en varm och intelligent berättelse om två kvinnor. Båda bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Båda döljer sina talanger för omvärlden. Tolvåriga Paloma Josse är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig inte älskad och har bestämt sig för att ta sitt liv på sin trettonårsdag. Portvakten Renée Michel är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild, den vresiga och obildade portvakten med få intressen bortom katten och skräniga teveprogram. Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

---

Muriel Barbery föddes 1969 i Casablanca, Marocko. Hon är författare och lärare i filosofi.
    Debutromanen Une gourmandise (2000) tilldelades Prix du meilleure livre de litterature gourmande (bästa skönlitterära bok om mat) och har översatts till fjorton språk. Igelkottens elegans är hennes andra roman.
    För närvarande bor Muriel Barbery i Japan, där hon arbetar med sin tredje roman. Under 2008 vistades hon som stipendiat i Villa Kujoyama, ett gästhem i Kyoto som tar emot franska konstnärer och forskare.

Motstånd är ett direkt vittnesmål från en kvinna som vägrade ge upp sin tro på mänskligheten, och en vältalig hyllning till hennes nära vänner som kämpade och dog i rättvisans namn.
    När Paris föll under tyskt styre sommaren 1940, startade Agnès Humbert tillsammans med nio kollegor och vänner den första organiserade motståndsrörelsen i Frankrike. Hon upprördes av fransmännens snabba och motståndslösa kapitulation till nazismen. Gruppen, som kom att kallas för Résistance, var den första i sitt slag och deras gärning spreds utanför Frankrikes gränser.
    1941 förråddes gruppen och togs till fånga av Gestapo. Sju män dömdes till döden, den åttonde tog sitt liv efter brutal tortyr, Agnès och en kvinna till deporterades till Tyskland och hamnade i arbetsläger.
    Fram till fängslandet skrev Agnès dagligen om vad som hände. Resten av händelserna har hon tecknat ned i efterhand. På ett rappt och observant sätt beskriver hon situationen i Frankrike och den ibland komiska utvecklingen samtidigt som man redan på ett tidigt stadium förstår att alla svävar i livsfara. även i lägret behåller hon sitt sinne för det filmiska:
    "även här kan man hitta bilder av ganska extraordinärt slag. På natten köar vi för soppa: en lång stilla procession av kvinnor i totalt mörker. Det enda ljuset kommer från vakternas lampor som med sitt låga ljus kastar våra långa skuggor mot fabriksväggarna. Vi har blivit en surrealistisk syn, en vild primitiv fris-siluett mot den av bombräder blodröda himlen."
    Boken publicerades första gången redan 1946 (bara ett halvår efter att hon släpptes fri) men det dröjde ända till 2004 innan boken kom ut på nytt. Denna gång upptäckte en brittisk översättare dess storhet.

---

Agnès Humbert föddes i Frankrike 1896, och gifte sig tjugo år gammal med konstnären George Sabbagh. De fick två söner tillsammans.
    Efter flera års konststudier, började hon 1937 arbeta på Musée National des Arts et Traditions Populaire, en systerinstitution till Musée de l'Homme i Paris. När Paris föll sommaren 1940 grundade Agnès, tillsammans med några nära vänner och kollegor, den första franska motståndsrörelsen – Résistance. Efter kriget vägrade hon i protest att återgå till sin tjänst, istället fortsatte hon att till sin död 1963 skriva flera böcker om konst.