Det går mot vår i Göteborg, och Erik Winter känner hur hans sinne ljusnar när dagarna blir längre. Men verkligen hinner ikapp honom, som den alltid gör.
    En tidig morgon står han i ett värdelöst ljus under en värdelös himmel och ser ner på ett lik av en man som dött en våldsam död.
    En plastpåse har trätts över mannens huvud. På mannens kropp ligger en avriven bit kartong på vilken någon med bred pensel skrivit en versal bokstav. Det blir fler offer, i Göteborg och Stockholm, med samma sorts våldsamt tecknade lappar. Samtidigt som Winter lägger pussel med lapparna för att kunna utläsa ett ord, försöker man alltmer deseperat finna ett samband mellan de mördade. Det är ett mysterium.
    En av de verkliga pionjärerna i det som kallas det svenska deckarundret, Åke Edwardson, är tillbaka med en ny Winter-roman, den tolfte i ordningen.
    Marconi Park, som är ett bostadsområde i Göteborg, har fått ge namn åt den tolfte romanen med Erik Winter i huvudrollen.

---

Åke Edwardson är född 1953 i Småland. Han bor numera i Göteborg och har tidigare arbetat som journalist och universitetslärare. Han debuterade som deckarförfattare 1995 men har även givit ut böcker om skrivande och journalistik. Med Dans med en ängel påbörjade Åke Edwardson sin framgångsrika serie om kriminalkommissarie Erik Winter. Hans böcker är översatta till över tjugo språk. 2005 lanseras han på stora förlag i England och USA. De sex första romanerna om Erik Winter har filmats för SVT och fått miljonpublik. Genomresa, en samling berättelser från det småländska höglandet och romanen Jukebox, som utspelar sig i samma trakter, har fått stort gensvar såväl hos kritiker som hos läsare.
    Svenska Deckarakademin: debutantpris (Till allt som varit dött), 1995; stora pris för bästa svenska kriminalroman (Dans med en ängel), 1997; stora pris för bästa svenska kriminalroman (Himlen är en plats på jorden), 2001. Landsbygdens Författarstipendium (Genomresa), 1999. Nöjesguidens pris för Årets bästa läsning (Genomresa), 1999. SKTF:s pris för Årets författare (Jukebox), 2003.ket.

Det är 1950-tal på ett tämligen förfallet gods på Englands landsbygd. Där bor den brådmogna Flavia de Luce, med en hjärna skarp som en knivsegg. Hon älskar det kemilaboratorium hon fått ärva efter sin döda mor. Speciellt fascinerad är hon av gifterna som kommer väl till pass i de raffinerade hämndaktioner hon vill iscensätta när hennes två äldre systrar gör livet surt för henne.
    En dag kommer en berömd dockteater till byn. Den leds av Rupert Porson, rikskänd tv-celebritet. Man upplåter byns kyrka åt teatern, men det vill sig inte bättre än att Porson bränns till döds i ett elektriskt haveri mitt under en föreställning. Flavia förstår genast att det inte rör sig om en olyckshändelse. Med sina barnsliga men förslagna frågor får hon människor att berätta om länge gömda hemligheter.
    Hur kommer det sig att en gammal tysk krigsfånge var närvarande både nu och när man hittade en femårig pojke hängd för många år sedan? Vad har byns kyrkoherde för koppling till händelserna? Och den tokiga kvinnan som bor i skogen – hon vet något.
    Mord är ingen barnlek är den andra av sju deckare med Flavia som huvudperson. BBC planerar en tv-serie baserade på böckerna med samma manusförfattare som skrev Barnmorskan i East End.

---

Alan Bradley är född och uppvuxen i Kanada och var där yrkesverksam inom etermedia innan han gick i tidig pension för att börja skriva. För Den bittra pajens sötma vann Bradley ett Daggerpris för bästa debutroman.
    I dag bor han på Malta med sin fru och deras två sluga katter.

Nu på svenska. – László Krasznahorkais debutroman från 1985 som kommit att bli en modern klassiker.
    "Djävulen har alltid roligast." Satantango utspelas under några få dagar. Det regnar ständigt. Ett tiotal invånare i en liten by har lämnats till sitt öde och smider planer, sviker löften och begår onda handlingar. Och så dansar de – en onykter tango eller csardas på värdshuset när den tröstlösa dagen övergår till källarmörk natt. Eller som en av huvudpersonerna, fru Schmidt, fäster uppmärksamheten på: "Att dansa är min enda svaghet."

---

László Krasznahorkai, född 1954, är en ungersk författare som sedan 1980-talet rönt allt större internationella framgångar med sina egensinniga romaner och filmsamarbeten med regissören Béla Tarr. Flera kritiker och författarkolleger ser honom som en rättmätig arvtagare till W G Sebald och Thomas Bernhard. På svenska introducerades han med den kritikerhyllade Motståndets melankoli (2014).

Dikter i urval. Grünbein betraktas som Tysklands främste lyriker och har tilldelats en mängd priser, däribland Büchnerpriset 1995. Biologisk vals är en reviderad återutgivning av Ulrika Wallenströms dikttolkningar (1999), med efterord av Aris Fioretos.
    Dikterna arbetar med skilda synvinklar och linser, med historiska panoreringar av senantik tid, skramlande tunnelbaneupptagningar av en berlinsk underjord och detaljerade ögonblicksbilder från den västerländska förnuftsmänniskans olika arenor (operationssalen, bordellen, museet).
    Boken är tvåspråkig.

---

Durs Grünbein är född 1962 i Dresden och sedan 1986 bosatt i Berlin, där han är verksam som poet, översättare och essäist. Han har fått ett flertal priser för sina verk, bland annat Peter-Huchel-Preis, Georg-Büchner-Preis, Friedrich Nietzsche-Preis och Berliner Literaturpreis 2006. I april 2012 tilldelades han Tomas Tranströmer-priset.

Elena föds 1932 i en grekisk by med nio kyrkor. Theodor Kallifatides nya roman följer henne från uppväxten tills idag, då hon bor i Stockholm och målar ikoner. Det är ett dramatiskt liv. Hon tvingas uppleva den nådelösa tyska ockupationen 1941 och det ännu mer nådelösa inbördeskriget som följde efter. År av avrättningar, politiska förföljelser, grymma förbrytelser och djup fattigdom tvingar henne att söka ett annat liv, först i Australien och sedan i Sverige.
    Berättelsen om Elenas liv blir en parallell till Greklands historia. Samtidigt är den en skildring av ett äktenskap. Elena gifter sig som mycket ung med skolläraren Giannis och de håller ihop trots alla påfrestningar. Deras långa samvaro ställs i kontrast till deras dotters bittra skilsmässa.
    Romanen berättar också den moderna emigrationens historia – till Australiens stora himmel och till Aachens mörka gruvor. Det är en trasig värld som ska sys ihop av ännu trasigare människor. Men Elenas kärlek till sin man och hans kärlek till henne håller livet upprätt, trots att en plågsam hemlighet kastar sin mörka skugga över henne.
    Med sina läppars svalka är berättad med humor och skönhet, sensuellt och kärleksfullt. Det är kort sagt en bok av Theodor Kallifatides.

---

Theodor Kallifatides är född den 12 mars 1938 i Grekland. Han emigrerade till Sverige 1964.
    Han har studerat filosofi vid Stockholms Universitet och också varit lärare i Praktisk Filosofi där från 1969 till 1972. Därefter var han chefredaktör för Bonniers Litterära Magasin (BLM) fram till 1976. Sedan dess medarbetar han i olika tidningar och tidskrifter.
    Kallifatides har gett ut mer än trettiotalet skönlitterära verk. Han har av regeringen tilldelats professors namn "för ett storartat författarskap".

Nordisk bronsålder – en mytomspunnen era för 3 600 år sedan. En tid då svarta skepp seglade över Östersjön, då eliten byggde sin makt på handel och plundring. En tid då blod och ära, list och förslagenhet avgjorde vem som var den mest fruktade hövdingen kring Östersjöns alla kuster och öar.
    Melas har tagits om hand av släktingar sedan hans familj dödats i ett trojanskt överfall. Han växer upp med sin kusin Toas som blir hans allierade i drömmen om hämnd. Tillsammans svär de en ed att de en dag som vuxna krigare ska krossa Troja – Ilion – och bränna staden till grunden. När Agamemnon, danaernas mäktigaste hövding, kallar krigare över hela Östersjön till ett gemensamt anfall mot Ilion ser de sin chans.

---

Malena Lagerhorn är en 42-årig civilekonom som har studerat engelska, tyska och italienska samt copywriting. Hon bor sedan flera år i Stockholm och arbetar med marknadsföring och produktutveckling inom läkemedelsnära hudvård och medicinsk estetik.
    Hon har även jobbat som produktchef på ett läkemedelsföretag, bott på Madeira ett år och studerat i Italien.
    Efter att ha läst en artikel om teorin att Homeros båda epos Iliaden och Odyssén kan ha utspelat sig i norra Europa bestämde hon sig för att skriva sin debut Ilion. Till vardags njuter hon av att läsa, allt från klassiker till fantasy, och promenera i Stockholms innerstad. Ilion är till stor del skriven i hennes fantasi under dessa promenader.

Den här boken börjar och slutar med aprikoser. Närmare bestämt ett berg av aprikoser på golvet i Rebecca Solnits sovrum. Aprikoser i alla stadier, från hårda och gröna till mjuka och brunaktiga.
    Frukten kommer från hennes åldriga och Alzheimer­drabbade mammas trädgård och blir en del av en berättelse om en komplicerad mor och dotter-relation. En berättelse som i sin tur blir en del av många andra, om författarens förmodade cancer, om en vistelse på Island och ett "vattenbibliotek" där, om Mary Shelley och hennes legendariska monster, om Che Guevaras avgörande möte med leprasjuka i Amazonas, om eskimå­kvinnan Atagutaluk som en gång var tvungen att bli kannibal.
    Den som har läst Rebecca Solnits uppmärksammade essä om platser och tillhörighet, Gå vilse. En fälthandbok, är redan förtrogen med hennes förmåga att kliva fritt mellan olika sammanhang och därigenom skapa – och utforska – nya. Det avlägset nära skulle kunna kallas en syskonbok till Gå vilse, men är om möjligt ännu friare i sitt berättande och sina infall, ännu villigare att ta konstnärliga risker och ställa frågor utan givna svar. Och är därmed också en fin ingång till ett annorlunda och på djupet radikalt författarskap.

---

Rebecca Solnit, född 1961 och bosatt i San Francisco, är författare, historiker och politiskt aktiv. Hon har skrivit uppmärksammade böcker om bland annat fotografen Eadweard Muybridge, fotvandrandets idéhistoria, kärnvapentesterna i Nevada och efterspelet till orkanen Katrina och blivit jämförd med författare som Susan Sontag och W. G. Sebald.

"Jag tänkte att man inser att lyckan finns där först efteråt; man vet aldrig när man befinner sig mitt i den, i motsats till smärtan."
    Antoine är försäkringsspecialist. Hans arbete går ut på att bedöma försäkringsfall och beräkna hur stor ersättning som ska betalas ut. Varje dag sätter han ett pris på människors ägodelar och kroppsdelar – till och med på deras liv. En dag börjar Antoine se tillbaka på sin uppväxt och tar oss med in till mänsklighetens allra innersta. Går det att älska utan att vara älskad? Går det att förlåta andra? Går det att förlåta sig själv?
    Efter succén med Allt jag önskar mig är Grégoire Delacourt tillbaka med en roman som finkänsligt och klurigt skildrar en familjs förändring. Delacourt är en mästare på att balansera allvar med humor och värme.

---

Grégoire Delacourt är fransman, född 1960. Han arbetar i reklambranschen och debuterade som författare 2011. Hans andra roman Allt jag önskar mig (2012) blev en omedelbar succé och rättigheterna har sålts till tjugoåtta länder. Boken har satts upp som teaterpjäs i Frankrike och kommer också att filmatiseras med premiär under senare delen av 2013.

I Emmanuel Boves roman Mina vänner (1924) möter vi krigsveteranen Victor Bâton. Han har återvänt till Paris efter första världskrigets slut och försöker återvinna det liv han en gång hade. Han vill inte jobba och tillbringar dagarna i stadens arbetarkvarter där han söker tillfälligt boende, billiga måltider, kärlek och vänskap. Allt utan större framgång.
    Victor har en vag längtan efter någonting annat, en okänd värld, en händelse som i ett slag ska förändra hans bedrövliga tillvaro. Han älskar att sitta ensam och sorgsen. Men han vill också framkalla medlidande hos mer lyckligt lottade människor. Och allra mest längtar han efter förtrolighet, efter mänsklig närhet.
    Bove tecknar ett tragikomiskt porträtt av en människa i samhällets periferi, som där försöker upprätthålla något slags värdighet. Författaren lär själv ha kallat boken en roman om fattigdomens ensamhet. Mina vänner prisades i sin samtid av litterära storheter som Rilke, Gide och senare även Beckett. Än i dag är det Boves mest kända verk.
    "En roman från mellankrigstidens Paris, skriven med samma sinne för det enkla som för det dråpliga, med en miljöbeskrivning lika skarp som dess emotionella atmosfär är kylig. [...] en stram roman om relationer som mest av allt äger rum i egna föreställningar och i en ängslan över den andres blick och profil, hör bara alltför hemma även i vår tid. Jag rekommenderar varmt klassikern Mina vänner"

---

Emmanuel Bove (1898–1945) föddes i Paris, fadern var rysk och modern från Luxemburg. Han inledde sin författarkarriär med att skriva underhållningsromaner under pseudonymen Jean Vallois. Bove arbetade även som journalist men uppmärksammades i början av 1920-talet av Colette som kom att hjälpa honom att blir utgiven under eget namn. Mina vänner blev en stor framgång och fram till andra världskrigets utbrott kom han att publicera ett flertal titlar. Han flydde sedan till Algeriet 1942, där han skrev sina sista tre romaner. Boves böcker ges ständigt ut i nya upplagor och han räknas som en av mellankrigstidens franska klassikerförfattare.

Billie – döpt efter Michael Jacksons Billie Jean – och Franck växer upp i en liten håla långt från Paris, där det inte ens finns några bilar att sätta eld på, där man super och slår sina barn, om man alls stannar kvar för att ta hand om dem. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om.
    Hon har en våldsam far och en försupen styvmor, han är en mild enstöring. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han tecknar hellre än ägnar sig åt sport. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de spelar tillsammans i en skolpjäs finner de varandra och utvecklar en helt speciell vänskap som följer dem upp i vuxen ålder.
    Det är denna vänskap som Billie berättar om, för en stjärna på himlen, när Franck ligger medvetslös i en klippskreva och hon väntar på att dagen ska gry och hon kan hitta någon som kan hjälpa dem.
    Anna Gavalda skriver gripande men ändå lekfullt om två udda människor som finner varandra mot alla odds.

---

Anna Gavalda föddes 1970 utanför Paris, där hon även är uppvuxen. Nu är hon bosatt med sin familj i trakten nordost om Paris. Hon har tidigare studerat vid Sorbonne och är utbildad lärare i modersmålet. Idag skriver hon på heltid.
    Hennes första roman heter Jag älskade honom (Je l'aimais).

Privatdetektiv. Kontakta mig om polisen inte kan hjälpa dig.
    Det är obehagligt att ens nämna polisen, men Kouplan måste göra det för att få rätt kunder. Han måste ha pengar och han vägrar att diska en enda tallrik till på Azads grill.
    Julia är borta. Ena sekunden höll hon Pernillas hand, i nästa ögonblick var hon försvunnen. En kvinna med andra erfarenheter skulle ha gått till polisen. För Pernilla är det inte ett alternativ.
    Kouplans jakt på kidnapparen leder honom in i Stockholms undre värld, men samtidigt är det något med Pernillas förflutna. Vad gör man när sanningen, som den först ser ut, visar sig vara något helt annat?
    Sanning med modifikation är Sara Lövestams femte roman, och den första boken om Kouplans överlevnad.

---

Sara Lövestam är född 1980 och arbetar som lärare i svenska för invandrare och som skribent och föreläsare. Hennes blogg fick tidigt stor uppmärksamhet av bland annat magasinet QX, som 2007 värvade henne som krönikör. Sara är numera också känd som domare i tävlingsprogrammet Lantzkampen i P1.
    Våren 2009 vann hon tävlingen Bok-SM med sitt manus för debutromanen Udda. Sedan dess har hon utkommit med ytterligare tre romaner som alla har fått ett fantastiskt mottagande av läsare och recensenter.

När Gustaf Wallin hittas död i Kaptensgruvan i Malmberget ser det ut som en i raden av tragiska olyckor. Men det finns stora frågetecken kring fackbasens död.
    När sanningen kommer fram visar sig upprinnelsen finnas i ett annat liv, i en annan tid – som leder till otrohet, svek och maktspråk.
    I berget begravt är också en berättelse om Malmbergets uppgång och fall.

---

Peter Johansson, född 1964 och växte upp i den stora gruvstrejkens Malmberget. Kärleken och boxningskarriären visade vägen till Luleå. Efter en tid i en rad olika yrken blev det genom en slump byte från boxningshandskar till penna i slutet av 1990-talet. I dag arbetar Peter på Norrbottens-Kuriren som kriminaljournalist.
    Han belönades 2011 med Svenska Carnegie Institutets journalistpris tillsammans med kollegan Johanna Hövenmark efter de avslöjat stora brister i Socialstyrelsens tillsynsarbete vad gäller överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel. En granskning som i förlängningen ledde till att en läkare blev av med sin läkarlegitimation och som tvingade Socialstyrelsen att se över sin verksamhet.

Mexiko City. Sjuttiotalet övergår i åttiotal. I en dysfunktionell familj med två föräldrar som lever ut tidens progressiva ideal försöker en ung flicka hitta sin plats i tillvaron. Berättarjaget, som fötts med en vit fläck på ena ögats hornhinna, utvecklar tidigt en känslighet för det som utspelar sig i periferin. Det är också i sin begränsade syn hon med tiden kommer att finna ett förhållningssätt till sin omvärld och sitt skrivande.
    Kroppen jag föddes i är en skarp skildring av en barndom och en epok i vår moderna historia, både den amerikanska och den europeiska. Med ett precist språk och distanserad humor berättar Guadalupe Nettel om ett liv i utkanten.

---

Nettel Guadalupe, född 1973, är en av Mexikos just nu mest tongivande författare och belönades nyligen med det prestigefyllda Herraldepriset. Hennes novellsamlingar och romaner har översatts till flera språk. Kroppen jag föddes i är hennes internationella genombrottsroman.

Ivan Iljitjs död [från 1886] är en av världslitteraturens bästa kortromaner. Många har också kallat den en av världens bästa romaner om döden.
    Till en början är Leo Tolstojs berättelse en dräpande satir över en kultur där social status betyder allt. Huvudpersonen är en högt ansedd jurist som just köpt sig en ny ståtlig våning. När han ska hänga upp några gardiner, ramlar han och slår sig så olyckligt att han kort därpå ligger för döden. Och ingen vill veta av Ivan Iljitj i hans dödsskräck, inte ens hans egen hustru. Ingen, utom den medellöse tjänaren Gerasim, som tar hand om honom. På dödsbädden hemsöks han av minnen från hela sitt liv. Kort före dödsögonblicket landar Ivan Iljitj i en känsla av vad livet går ut på – och skräcken lämnar honom.
    En oförglömlig rysk klassiker, i översättning och med ett nyskrivet förord av Bengt Jangfeldt.

---

Leo Tolstoj 1828–1910] är en av de största prosaförfattarna på det ryska språket. Ivan Iljitjs död [1886] och Kreutzersonaten [1890] hör till de främsta titlarna i hans egen älsklingsgenre, kortromanen.

"Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar." Allt jag inte minns är en roman om kärlek och ekonomi.
Om vänskap och våld. Om Samuel som lever vidare i allas minnen, nu när Vandad sitter inspärrad, Laide har lämnat landet och huset är förstört. Ett antal öden krockar i rasande fart i dagens Stockholm. Bakom alla röster om Samuel skymtar en person på flykt från sig själv. Vems minnesbilder går att lita på? Och vad döljer sig i det som vi inte minns?
    Jonas Hassen Khemiri har skrivit en oförglömlig kärleksberättelse om vår hypersnabba tid, om priset vi människor betalar för att leva tillsammans.

---

Jonas Hassen Khemiri är född i Stockholm 1978 av en svensk mor och en tunisisk far. Han har bland annat studerat internationell ekonomi och litteraturvetenskap i Stockholm och Paris. Ett öga rött var hans debutroman.